Till orgeltonerna som fyller de höga valven tänder Fredrik Löfgren och hans familj ljus på vägen ut ur kyrkan. Han var en av de tusentals svenskar som firade julen 2004 i Sydostasien och hamnade mitt i tsunamin. Över 200 000 människor dog, 543 svenskar.
Fredrik Löfgrens stod på en av Phukets stränder när vågen kom, men lyckades ta sig därifrån. Nu har han åkt till Uppsala från Stockholm för att delta i minnesgudstjänsten som kungaparet tagit initiativ till, 20 år efter tsunamin.
– Jag brukar inte gå till kyrkan, men efter tsunamin gör jag det alltid på annandagen. Jag klarade mig och förlorade själv ingen, men det var en fruktansvärd händelse och jag vill inte att minnet av den ska förtvina, säger han.
Gudstjänsten där ärkebiskop Martin Modéus predikade och statsminister Ulf Kristersson och riksdagens talman Andreas Norlén talade, var vacker, tycker Fredrik Löfgren.
– Det blev som en ceremoni för att hedra minnet av dem som gått bort i alla typer av katastrofer, säger han.
En annan som tagit sig till Uppsala var Leif Lätt. Han och hans familj hade rest 40 mil från småländska Vimmerby för att ta sig till Domkyrkan. De drabbades hårt av tsunamin. Ett barnbarn och en sonhustru omkom.
– Det är alltid jobbigt den här dagen, men faktiskt känner jag glädje nu över upplevelsen under gudstjänsten. Det var så fint att få hedra minnet av alla, det var så värdigt, säger Leif Lätt.
Statsminister Ulf Kristersson inleddes sitt minnestal med att reflektera kring vad som kunde hänt med de människor som dog om de fått fortsätta att leva.
– Några kanske hade varit studenter här i Uppsala. Några hade säkert varit småbarnsföräldrar, både trötta och glada så här efter jul. Och någon kanske hade varit en framtida statsminister. Vi vet inte. Men så långe vi minns dem vi miste kommer de vara med oss, i går, i dag i morgon, bevarade i ljust minne, sade han.
Att samlas, tända ett ljus och minnas, var ett tema för gudstjänsten. Kungaparet inledde en ljuständningsceremoni där inbjuda gäster, däribland ambassadörerna från Thailand, Sri Lanka och Indonesien, tände ljus.
Men även den misslyckade svenska krishanteringen lyftes.
– Några av oss här är också beslutsfattare, på oss vilar ett alldeles särskilt ansvar. Vi har en plikt att förebygga och att rusta samhället för att kunna möta kriser. Beredskapen är bättre i dag än 2004, men vi är inte klara, sade Ulf Kristersson.
I kyrkan fanns också landshövding Stefan Attefall, riksdagsledamot för 20 år sedan. Genom sitt chefskap för länsstyrelsen bär han ett stort ansvar för den lokala beredskapen i händelse av kris.
Vad är din lärdom när det gäller krishantering efter tsunamin?
– Att hur mycket vi är organiserar och planerar så krävs det att man till sist tänker själv och vågar agera. Den förmågan får vi inte tappa.
Han minns själv en dåvarande kollega som hamnade mitt i dramat och som berättat hur han greppat efter sitt barn i vattnet. De klarade sig. Bilden av händer som greppar efter varandra var också en del i ärkebiskop Martin Modéus predikan.
– Hur vi än berättar om katastrofen så är det alltid människor vi talar om. Människor som försökte och som misslyckades eller lyckades, människor som fattade tag om händer och som tappade tag om händer. Människor som förlorade varandra, sade han.
Men vi som är kvar behöver samla oss ibland, som i Domkyrkan.
– Vi finns här för varandra, tillsammans med dem som inte längre är här, avslutade han.