– Under 1800-talet börjar man göra jämförelser mellan olika folk. Detta var något som många tyska filosofer gärna ägnade sig åt och som vi tog efter. Man jämförde sig då bland annat med andra nordiska länder, säger Sverker Sörlin, professor vid Kungliga Tekniska högskolan och som arbetar vid avdelningen för historiska studier.
I strävan efter att konkretisera vad som ansågs vara svenskt behövde man samtidigt konstatera vad som var osvenskt. Svenskar, till skillnad från danskarna, tänkte rakt och klart, berättade Sverker Sörlin och konstaterar:
– Det bildades väldigt lätt schablonbilder.
Under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet bildades många av de svenska traditionerna som lever kvar än i dag.
– Som att vi börjar fira nationaldagen på Skansen. Vi knyter mattraditioner till jul och midsommar och det förväntas av svenskarna att de ansluter sig till detta. Samt att man hissar flaggan på speciella dagar, säger Sverker Sörlin.
Hur uppstår denna förväntan att vi exempelvis ska hissa svenska flaggan på nationaldagen?
– Det behövs en folklig mottaglighet. Men kanske viktigare var att vissa sociala eliter formulerade de nationella särdrag som uppfattades som svenska, säger Sverker Sörlin och nämner olika former av konstnärsgrupper som exempel.
– Den mest ikoniska beskrivningen av Sverige är kanske Selma Lagerlöfs beskrivning av Sverige genom boken Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, säger han.
Selmas Lagerlöfs verk gavs ut 1906 och mycket har hänt sedan dess i Sverige. Catrin Lundström disputerade i sociologi vid Uppsala universitet. Hon har forskat kring föreställningarna om det ”vita Sverige”. Hon argumenterar för att svensk nationalitet var grundat i vithet och ras under tidigt 1900-tal, i och med föreställningen om det rena homogena folket.
– Men efter 1968 och uppkomsten av 68-rörelsen så fick den svenska nationella identiteten en annan karaktär – en antirasistisk karaktär präglad av internationell solidaritet. Men parallellt med att flyktinginvandringen har tagit över arbetskraftsinvandringen och att även europeiska invandrare har kommit till Sverige har detta lett till att Sverige idag är ett blandat folk. Den vita identiteten är utmanad, säger Catrin Lundström, som nu är docent i sociologi vid Linköpings universitet.
Hon har genom sin forskning kunnat konstatera att invandrarskap tenderar att gå i arv i Sverige, men endast för de som betraktas som icke-vita.
– Du kan alltså ses som en invandrare enligt många svenskar, trots att du är född i Sverige, om du exempelvis inte har ljus hy. På samma sätt är situationen den omvända för någon med exempelvis ett amerikanskt eller brittiskt påbrå. De tas för svenskar innan motsatsen är bevisad, säger Catrin Lundström.
Hur går det för de svenskar som lämnar Sverige?
– För dem är det däremot lättare att ta med sin svenska identitet. De har inte samma krav på sig att integreras, utan firar gärna den svenska nationaldagen eller midsommar i folkdräkt. Exempelvis är svenskar i Spanien kända för att inte bli en del av det spanska samhället och det spanska samhället har inte har inte heller några sådana krav på svenskarna i Spanien.