Mötesrummet har utsikt över det öppna kontorslandskapet, där mängder av gröna växter som trivs i ljuset varvats med skrivbord och sittmöbler. Tumregeln: Ju närmare entrén ut mot Birger Jarlsgatan, desto högre acceptans för stök och snack.
En våning under oss finns allt från 3D-skrivare och produktionsrum för rörlig bild till bås för Skypemöten och en knäpptyst avdelning. Det är allt åt alla som gäller – inga fasta platser. Hur det går runt? Det gör det inte. Även om de företag som gör vinst betalar dubbelt så hög hyra som de andra är alltihop en förlustaffär i ekonomiska termer. Men här gäller en annan måttstock: Entreprenörerna på Norrsken House är en investering i framtiden.
– Världen behöver hjälp nu, så planen är ju att spendera pengarna, säger grundaren Niklas Adalberth, som än så länge lagt in 170 miljoner. Han fortsätter:
– Det är ändå inte säkert att mina barn är mest lämpade för att ta över tillgångarna. Jag tror inte på det här med att man ärver vidare. Hur länge pengarna sedan räcker? I 40 år? Kanske 60?
Miljarderna kommer från en såld andel i Klarna, det IT-företag för onlinebetalningar som Niklas Adalberth grundade tillsammans med vänner från Handelshögskolan – och som han hade tänkt ägna sig åt i två år.
– Men sedan ville man vara med om nästa mål, nästa materiella framgång.
Att man blir nöjd och färdig – det händer aldrig, så funkar man inte som
människa. Snabbt hade det gått tio år längre än planerat – och själv hade Niklas Adalberth lagt 30 000 timmar på Klarna. Och det hade gått bra: det som börjat som en (sågad) idé i en start up-tävling på Handels hade vuxit till en jätte med miljoner användare i Europa och USA och utmärkelser som Entrepreneur of the Year och Årets företag. Konkurrenter hade köpts upp och omsättningen hade nått miljardbelopp.
Niklas Adalberth tonar ner sin egen insats i det hela, tycker det handlar mycket om tur och tajming snarare än om att han skulle ha ett ”bättre affärssinne” än någon annan.
– Jag har haft världens flax. Det är så mycket som bara har klaffat som inte har med min prestation att göra, säger han.
I slutet av tiden på Klarna träffade han många välgörenhetsorganisationer och blev imponerad av vad de gjorde, men såg också att han kunde bidra med någonting de saknade.
– Jag såg att de ofta inte kunde teknik. En annan sak han såg behövdes var utrymmet att kunna ta risker, att investera utan garantier i någonting radikalt som kan förändra världen. Där har en privat stiftelse en helt annan frihet, resonerade han, och satte igång.
Bland de företag som hittills fått kontorsplats och investeringar finns hela spektrat av världsförbättrare, från FN-organet UNDP till några som utvecklar en app som ska minska matsvinnet.
– Jag tror inte det finns någon ”silver bullet”, någon enskild som kan göra allt, förklarar Nicklas Adalberth.
Det har varit en hel del arbete iuppstartsfasen av Norrsken Foundations olika verksamheter, de egna initiativen, investeringarna i idéer utifrån och hubben Norrsken House. Och fortfarande rör det sig om mer än heltid.
– Målet är att jag ska kunna jobba 30-40 timmar i veckan. Är jag där ännu? Nej, men jag ser ljuset i tunneln.
Med tanke på hur mycket tid och pengar han lägger på att jobba för förändring har Niklas Adalberth en ganska positiv syn på världsläget. Med hänvisning till den nyligen bortgångne Uppsalaprofessorn Hans Rosling konstaterar han att världen mår bättre än någonsin och att mängder av människor har lyfts ur fattigdom.
– Men tillväxten har också haft baksidor, säger han.
Ett kanske givet område där ekonomisk utveckling också fått negativa följder är miljön, men även socialt finns mycket att göra för att skapa ett mer välmående samhälle. Självmordsstatistiken är till exempel en tydlig signal på att någonting är fel, tycker Niklas Adalberth.
– Jag tror många människor i dag känner att de går på autopilot, eller att de lever bara för att konsumera. Det håller inte.
Att ha affärsmålet ”en bättre värld” skiljer sig självklart från att hålla koll på sin aktiekurs. Blir det luddigt och otillfredsställande för en som beskriver sig själv som ”prestationsberoende”? Mindre än man kan tro, enligt Niklas Adalberth.
– Vi är ganska duktiga på att mäta det vi gör, så att det blir konkret och sifferbaserat. Till exempel att Welcome app (där nyanlända får kontakter i Sverige, reds. anm.) kopplat ihop så här och så här många människor.
Stressfaktorerna i Niklas Adalberths nya liv är andra, berättar han, men verkliga. Som att ständigt fråga sig om pengarna i varje investering kunnat användas ännu bättre, för att ge ännu större påverkan. Vad är alternativkostnaden? Vad leder detta till på sikt? Men trots stressen är jobbet överlag mer tillfredsställande nu, och känns viktigare.
Händer det fortfarande att du som entreprenör får syn på möjligheter att tjäna pengar?
– Ja, det kan komma upp idéer när jag ser att någonting behövs, men sådant känns inte meningsfullt längre.