På promenad längs med det taggtrådsprydda stängslet med en tegelmur innanför kommer en drastisk association över mig: GE Healthcares fabriksområde känns lite som Förbjudna staden i Peking: en välförborgad hemlighet för många, ändå väl synlig för alla förbipasserande.
Då och då, men sällan, dimper det ned en nyhet på redaktionen om någon storinvestering, så det verkar gå väldigt bra för bolaget. Däremellan är det tyst.
Jag går på Björkgatan i hjärtat av industriområdet Boländerna, på väg till intervjun med Cecilia Sjöstedt, företagets nya VD i Uppsala, och tänker att mitt huvudfokus måsta vara att förstå vad GE i Uppsala egentligen gör. För en är sällan ensam om sin känsla – säkert är det fler än jag som svävar i okunskap.
Väl på plats i ett oglamoröst konferensrum i huvudbyggnaden visar det sig att jag har rätt. När Cecilia Sjöstedt, 51 år, fick frågan om att leda GE Healthcare, visste hon inte riktigt vad företaget gjorde.
– Jag visste att det var största arbetsgivaren i Uppsala och att det handlade om biologiska läkemedel och att det var ett bolag som satsade. Inget mer, säger hon.
Och då ska man betänka att Cecilia Sjöstedt kom från ett annat toppjobb i Uppsala, på Galderma, och före det en tjänst på Fresenius Kabi, och hade totalt åtta år i Uppsalas livsvetenskapssektor. Vad GE Healthcares över 1 200 anställda egentligen gör är alltså okänt för många även i branschen.
– Här måste det bli ändring, säger Cecilia Sjöstedt och fortsätter:
– Jag vill göra oss kända. Vi är med och räddar miljontals liv världen över med produkter och innovationer från Uppsala. En procent av Sveriges totala export kommer härifrån Uppsala. Det är häftigt och det behöver vi berätta mer om.
GE Healthcare befinner sig i stark expansion. Och när produktionskapaciteten i Uppsala ska närapå fördubblas på några år måste nya medarbetare anställas. Men okunskapen om bolaget ställer till problem.
– Vi skulle kunna ha många fler sökande till våra tjänster. En förklaring är att vi inte är så kända. Dessutom är det arbetstagarnas marknad just nu och det är för få som söker våra tjänster.
Cecilia Sjöstedt ser även andra skäl till att GE behöver låta tala om sig mer på hemmaplan i Uppsala. Som kommunens största privata arbetsgivare har bolaget ett slags samhällsansvar att vara mer delaktigt och synligt, menar hon. Dessutom stärks medarbetarna och arbetsplatsen blir mer attraktiv.
– I bolagets historia finns så mycket för personalen här att vara stolt över, säger hon.
I år firar Uppsalaanläggningens bästsäljare Sephadex 60 år. Sephadex separerar molekyler efter storlek och är en produkt baserad på en upptäckt i nobelpristagaren Arne Tiselius kemilaboratorium på Uppsala universitet. Pharmacia tog patent och startade tillverkning, som sedan tagits över av nya ägare, i dag GE Healthcare.
Separation och rening på molekylnivå är en vikig process i tillverkningen av biologiska läkemedel, ett område som exploderat. För drygt ett år sedan skrev exempelvis Dagens Industri om hur GE "miljardsatsar i Uppsala" för att ta del av "bioboomen" och den "exploderande marknaden för biologiska läkemedel". Ett biologiskt läkemedel är ett preparat vars aktiva substans har producerats i eller renats fram ur material av levande celler eller vävnad, som alltså har biologiskt ursprung.
– De har visat sig bra mot cancer, diabetes, reumatism och andra svåra sjukdomar. Med våra över 300 olika produkter är vi världens största tillverkare av sådana här så kallade kromografimedel, som är nödvändiga för tillverkningen av biologiska läkemedel, förklarar Cecilia Sjöstedt.
Produktportföljen är stor säger hon, och den cirka 400 personer stora forskningsavdelningen i Uppsala har sett till att det finns många nya produkter i pipen för kommande år, på kort och lång sikt. Men långköraren Sephadex från 1959 är lika viktig som någonsin.
– Vi ökar kapaciteten i tillverkningen av Sephadex för att möta efterfrågan.
Cecilia Sjöstedt har två personliga ingångar i den här branschen. Den ena är utbildningen till civilingenjör vid Kungliga tekniska högskolan, med fokus på tillverkning, maskinteknik och processer. Hon har förvisso arbetat i vitt skilda branscher – det har varit Spendrups och bryggerinäring, Stora Enso och pappersmassaindustri, Schibsted och tryck av Aftonbladet, och så på senare år livsvetenskapssektorn – men tillverkning och teknik har varit i centrum hela tiden.
– Det här är också en fabrik, en processindustri. Men det häftiga här är att allt finns, från forskningen bakom innovationerna till marknadsföringen och försäljningen, säger Cecilia Sjöstedt när vi tar en promenad på det stora området.
Vi passerar väldiga behållare för lösningsmedel, går under rör och stålkonstruktioner och kryssar mellan stora byggnader.
– Där borta ligger Testa Center, vår nya anläggning dit företag och forskare kan komma och testa innovationer, säger hon och pekar tydligt.
Den andra ingången är att hennes föräldrar var läkare, hennes pappa en ledande expert på diabetes. Utrustning från GE Healthcare i Uppsala står i dag för 90 procent av all insulintillverkning i världen, och har alltså en avgörande betydelse för alla diabetiker.
– Hur allt nu knyts ihop, att jag leder ett bolag som bidrar till att rädda livet på diabetiker känns så häftigt. Det var det min pappa brann för, säger hon.
I en nyårsenkät i UNT om utmaningarna under 2019 pekade Cecilia Sjöstedt på vikten av att vara innovativ för att skapa grunden för Nobelprisupptäckter om 10, 20 eller 30 år, alltså att hålla traditionen från Arne Tiselius laboratorium på Uppsala universitet vid liv. Men hur bygger man som företagsledare en sådan kreativ miljö?
– Jag tror inte på att en forskare sitter och klurar helt själv. Det är när man samverkar med andra som det händer. Med flera hjärnor tillsammans får man igång processerna och därför måste vi skapa funktionella grupper, exempelvis med forskare från Uppsalas båda universitet eller från olika delar inom vår egen anläggning.
För att sedan gå från att vara kreativ till att lyckas på marknaden måste man ha särskilda entreprenöriella talanger.
– Då krävs en känsla för framtiden och för kunden och vad den behöver, att man kan sätta sig in i patientens värld.
Kan du det?
– Absolut. Och att det går så bra för oss är ju resultatet av vårt kundfokus.
Hur är du annars som chef?
– Tydlig med var vi ska och varför. Men jag tror inte på att säga åt folk exakt hur de ska göra, jag vill vara coachande, uppmuntra och utmana min personal. Jag blir också otålig när vi inte håller det tempo i företaget som vi önskar.
När jag frågar hur hon beskriver sig själv som person säger hon att hon är jordnära och att hon gillar att vara ute i naturen vid sidan av jobbet. På anteckningsskylten intill sin kontorsdörr har hon ritat en blomma intill sitt mobilnummer.
– Jag glad och har lätt för att skratta. Och jag trivs när det händer mycket, är nyfiken och lite otålig och orädd. De där sista sakerna hänger ihop. Mitt motto är: man lever bara en gång.