Anton Eriksson fick en synth i present när han var tio år. Då spelade han lite för att det var kul, men något riktigt intresse hade han inte.
– Nej, jag spelade mest datorspel och sedan började jag meka med bilar, säger han.
Men för två-tre år sedan smög det sig på; musikintresset.
Han började lyssna på spacesynth, en musikgenre som grundades på 1980-talet, och genom olika internetforum och sociala medier kom han i kontakt med likasinnade.
Snart hade han plockat fram sin gamla synth och köpte också flera, för att få till det tidstypiska soundet.
– Det går att göra musik med enbart datorer idag, men känslan blir inte alls densamma som när man använder riktiga synthar, säger han.
I villan på Tjädervägen i Gimo har han inrett en studio och det var när han och flickvännen Linn flyttade dit i december förra året som han fick ordentlig ordning på sina musikprylar.
– Innan bodde jag i en liten etta och varje gång jag ville göra något med musiken måste jag plocka fram grejerna. Nu är allt mycket lättare.
Ett par timmar om dagen ägnar Anton Eriksson åt musiktillverkning. Syntharna har en central roll, men han kopplar dem till en midiklaviatur och styr dem i datorn. Det skonar syntharna och ger stor frihet i skapandet.
Nyligen gav han ut sin första egna skiva (två av låtarna har tidigare funnits med på två olika samlingsskivor; en i USA och en i Ryssland) och för någon vecka sedan spelades hans musik på radiokanaler i både Holland och Ryssland.
– Det var en mäktig känsla och jag har fått beröm från grundarna av genren. De är fortfarande verksamma fast de nu är i 60-årsåldern. Faktum är att jag inte vet någon i min egen ålder som håller på med spacesynth, men jag tror ändå att genren har en framtid, avslutar Anton Eriksson.