– När jag började studera i Uppsala på 1970-talet var museiämnen som arkeologi och konstvetenskap i ropet, så det var inte helt lätt att få jobb sedan, berättar Håkan Liby, än så länge landsantikvarie och chef för Upplandsmuseet.
Vi sitter i Upplandsmuseet vid ett fönster med utsikt över Kvarnfallet och hans eget kontor i huset vid Fyristorg som en gång hyste Dag Hammarskjöldbiblioteket. Sitt chefsrum håller han som bäst på att plocka ur. I februari blir Håkan Liby nämligen 67 år och han tycker det känns passande att sluta strax före, vid årsskiftet. Hans efterträdare blir Bent Syse, i dag biträdande museichef.
Håkan Liby började som amanuens på Disagården på 1970-talet och blev kvar inom Upplandsmuseet. Efter att ha varit bland annat museilärare – som numera kallas museipedagog – utställningsproducent och antikvarie blev han dess chef 2002.
– Varje dag har jag lärt mig något nytt. Det är så inspirerande att arbeta med den mänskliga närvaron i historien, från förhistorisk tid till i dag, säger han.
Som chef har han tagit hand om finansiering och utveckling, sökt pengar och redovisat verksamheten för huvudmannen landstinget och till statliga Myndigheten för kulturanalys. Han har fattat beslut i samråd i ledningsgruppen för Upplandsmuseet och i samklang med gällande kulturpolitik.
– Ett museum ska ta del i dagsaktuella frågor, som bland annat rör mångfald och integration. Det är viktigt att alla människor ges möjligheter att ta del av vår verksamhet och då pratar jag inte bara om fysisk tillgänglighet. Jag är glad att många nyanlända besöker oss och att museet ses som en resurs i integrationsarbete.
Samma dag som vi ses har besökstatistiken för landets alla museer 2015 nått UNT. I den lokala ligan visar sig Upplandsmuseet, som länge haft gratis entré, ligga på fjärde plats. Håkan Liby säger att besökssiffran som angetts för Upplandsmuseet, 59 693 personer, är för själva museihuset. Men att fler kulturmiljöer ingår i Upplandsmuseet som till exempel Disagården och Walmstedska gården.
– Besöken räknas elektroniskt här på museet och det kan handla om de som ägnar ett par timmar åt besöket eller om de som bara behöver låna toaletten. Det är en ständig fråga i branschen hur man mäter kvalitet på museibesök. Det är viktigt att se till att de som kommer får en intressant upplevelse.
Till Upplandsmuseets uppgifter hör också arkeologiska uppdrag och kulturmiljöer i alla kommuner inom länet. Museet deltar i arkeologiska utgrävningar och har en egen stor forskningsavdelning som har vuxit under Håkan Libys tid.
– I dag har vi kanske den största och mest utvecklade forskningsavdelningen av alla länsmuseer. Det åtta band stora verket om Uppsala domkyrka som vår forskare Herman Bengtsson gjort är ett unikt projekt inom svensk humaniora.
Men allt har inte gått på räls. Det har funnits långt framskridna planer på att öppna en museifilial i Österbybruk men det rann ut i sanden. Och det var länge varit tal om att Upplandsmuseet skulle ta över driften av Gamla Uppsala museum från Riksantikvarieämbetet. Förhandlingarna hade gått ganska långt när det till slut blev avslag i landstinget.
Men ett museum är ju dess samlingar och Håkan Liby är extra nöjd med att en bra förvaringsplats för dem har inrättats under hans år som chef. I ett magasin i Morgongåva finns numera lagringsutrymme för alla möjliga föremål, allt från äldre fotografier till textilier, möbler och stenåldersverktyg .
– Vi är noga med att varje nytt föremål som museet införlivar ska ha en historia som är knutet till länet.
Kanske är han allra gladast över att museet får allt bredare samhällsrelevans. Att det berättas om företeelser i vår egen tid, men också om dunklare saker ur det förflutna, som om nazismen och det rasbiologiska institutet i Uppsala under andra världskriget. Allt för att vi ska förstå vår historia och vårt sammanhang bättre. Folkbildning är verkligen ett ord som Håkan Liby gillar. Upplands fornminnes- och hembygdsförbund - med sina 82 föreningar i Uppsala län och 1 600 medlemmar – ser han som självklara samarbetspartners för Upplandsmuseet.
Genom åren har det debatterats om Uppsala konstmuseum och Upplandsmuseet ska gå samman. Men Upplandsmuseet har landstinget som huvudman, medan Konstmuseet har Uppsala kommun. Håkan Liby menar också att det inte finns plats i det gamla kvarnhuset vid Fyrisån.
– Det är ett underbart hus, men har inga expanderingsmöjligheter. Eftersom det är ett byggnadsminne får vi heller inte göra något åt det. Det finns en källare men vid en del vårfloder vattenfylls den, säger han.
– Vi har visserligen en del konst, men den är inte inköpt för konstens skull utan för att den har något innehåll eller budskap som är kulturhistoriskt intressant.
Genom åren har han skrivt böcker och artiklar. En sökning på biblioteksdatabasen Libris ger 53 träffar. Mest har han skrivit om matkultur och klädernas kulturhistoria.
– Julbordstraditionerna har verkligen förändrats genom åren. Den äldsta rätten är nog dopp i grytan och verkar på väg att försvinna bland de yngre generationerna. Lutfisken är nog också på väg ut. Men jag är ingen traditionspolis. Däremot kallar jag mig gärna för spanare, en som betraktar företeelser på avstånd. Det vi i dag kallar jultraditioner kommer i många fall utifrån och traditioner förändras.
Att skriva är roligt, tycker han och hoppas att få mer tid till detta i och med pensioneringen.
– Jag vet inte hur det kommer att kännas att inte ha några fasta rutiner. Men jag jobbar vidare ett litet tag och hoppas på skrivaruppdrag och kanske någon utredning som ska göras, säger Håkan Liby.
Redan nu vet han att det ska bli en ny bok om hur man firade högtider och fester på Grönsöö slott. Den ska vara klar till sommaren.
Alldeles efter vårt möte ska han få finbesök på jobbet av ett barnbarn och planen är att de ska vara i Sven Nordqvists lekmiljö på andra våningen, som även den tillkommit under Libys tid som chef.
– Den har både äldre uppländsk kulturhistoria, Pelle Svanslösreferenser och äldre hantverksmiljöer att leka i. Så sinnrikt gjort!