123 GT är en nationalsymbol. Modellen tillverkades under några få år på 60-talet då svensk bilindustri stormade fram på världsmarknaden som en Tom Trana i högform bakom ratten i sin vita rally-Amazon.
Egentligen var 123 GT bara en uppsnofsad Amazon men siffrorna stod för något mer. Det låg ett mervärde i de magiska siffrorna. 123 GT stod för det bästa vi kunde åstadkomma på 60-talet, bortsett från P1800 (men den var mer för snobbar som Helgonet).
Volvo Amazon 123 GT anknöt till racing och Volvo backade upp alla möjliga former av racing under de här åren. 123 GT blev själva sinnebilden för det hela. Brölandet i skogarna från de öppna SU-förgasarna och däcksskriken på Brands Hatch, allt sammanfattades i 123 GT.
Exakt hur många exemplar som tillverkades är okänt men inte fler än 1.500 lär det vara. Övervägande delen byggdes 1967, betydligt färre 1968 och ytterst få 1969 och 1970. Enligt Amazonklubbens redovisning från Vägverket fanns totalt 429 exemplar av 123 GT registrerade 2008.
Lars Esselius 123 GT årsmodell 1967är så fin att han vägrar ta bort skyddsplasten som täckte säten och dörrsidor då köparen hämtade sin Amazon hos den lokala Volvo-handlaren.
Han är förstås galen. En tvättäkta Volvo-dåre som gått till ytterligheter för att få sin 123 GT i absolut superperfekt originalutförande – i alla avseenden.
Lars är ingen nybörjare i renoveringsbranschen och har rätt bakgrund. Han har jobbat i produktionen på Volvos karosserifabrik i Olofström och har ägt ett antal Amazoner genom åren. Han har också renoverat flera 123 GT. Idag jobbar han som billackerare.
I början av 90-talet fick Lars för sig att han skulle leta upp en 123 GT i stålblå metallic och renovera den till perfekt originalutförande.
Varför just en i stålblå metallic?
– En GT i stålblå metallic med nummer 102 är ju top-of-the-line. Det är hela grejen vet du. Det var en provfärg på demobilar som fanns under en kort period 1967. Men den kom tre år senare som en produktionsfärg på P1800 och 164.
Och hur får man tag på en 123 GT i stålblå metallic?
– Jag tog ut uppgifter från Bilregistret på koden för 123 GT så jag fick alla identiteter. Då kunde jag ringa in dom och hittade en utanför Kristianstad som ägdes av en bonde. Jag ringde upp honom och han var faktiskt första ägaren, men han hade just gett bort den till en kille som hjälpt honom i skogen.
– Jag åkte ner och pratade med killen och fick köpa bilen. Han hade börjat svetsa lite och greja med den. Den var ju dålig, rostig på de vanliga ställena. Men den var orörd förutom att framskärmarna bytts och då försvann GT-backspeglarna.
Renoveringen av GT:n startade 1991 med att bilen plockades ner i sina beståndsdelar för karossrenovering. Den är inte lappad och lagad utan hela karosspaneler har bytts ut så man omöjligt kan se att något är lagat. Enbart NOS-delar har använts till golv, trösklar och bagagegolv. Hela karossen gjordes plåtren inifrån och ut.
De nya sätena fick Lars tag på av en man som jobbat på Volvos tävlingsavdelning under 60-talet men som aldrig kom till användning. Samma sak med värmepaketet, också New Old Stock.
I slutet av 90-talet blev det stopp. Andra projekt kom emellan men framvagn, bakvagn och motor hade då renoverats.
Karossen lackerades 2003 med dörrar och huv monterade, precis som de gjorde på fabriken. Då hade all plåt riktats till perfektion. Sedan blev bilen stående igen.
– Den stod i ett garage under ett skynke i fem år och när jag lyfte på det hade det kommit vad jag kallar springrost, små, små gångar av rost. Det var ju inte så roligt men det vara bara att ta ner den plåtren igen. Jag fick göra om allt från början, det var rätt knäckande för jag hade använt rätt grundfärg, rätt primer och en enskikts metallic precis som original.
Den här gången blev allt rätt. Efter en grundlig inventering visade det sig att vissa kompletteringar behövde göras men hösten 2010 kunde bilen till slut plockas ihop. Det tog ungefär två månader innan den stålblå ikonen kunde avtäckas till champagne och fyrverkerier i goda vänners lag.
Som ett exempel på Lars noggrannhet är att han köpte in flera GT-bilar bara för att få tag på vissa bitar. Luftfilter av den ursprungliga gulröda typen hade en 92-årig man i källaren. Han hade köpt dem på 70-talet men aldrig monterat dem. Likaså hade han de blanka hjulringar som täcker fälgen, bara använda en gång.
Det förekom en del kritik att GT-modellen bara hade 4-tumsfälgar, medan Kombin hade 4,5-tumsfälgar och det fanns även 5,5-tumsfälgar att köpa över disk.
– När den här mannen körde hem sin nya GT 1967 tyckte han att väghållningen inte motsvarade hans förväntningar och vände efter någon kilometer för att få de bredare 4,5-tumsfälgarna monterade och då passade inte hjulringarna som blev liggande. De fick jag också med vid köpet av reservdelsbilen.
Det blev en tidsödande renovering. Från köpet till färdig bil hann det gå 20 år. Men det är inget snack om att det här förmodligen är världens finaste 123 GT!