Väj inte så fort för riskerna i trafiken
Mitt omogna och onödiga ego höll på att ta över ratten, skriver Catrin Pihl.
Foto:
Nej, här handlar det om förare som vet att de tar en risk, men är övertygad om att de kan klara av det och kör på. Risktagarna tror också att alla andra tycker att de kör bra, att familjen som åker med där i bilen känner sig trygga med hans/hennes körsätt.
När forskningsresultatet blivit känt gick NTF (Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande) förstås ut med budskapet att man ska mota detta med körutbildningar som syftar till att förarna ska undvika risksituationer snarare än att lära sig klara av dem.
Nej tack, säger jag. VTI:s siffror är säkert riktiga, men ta absolut inte bort de inslag i körkortsutbildningen som syftar till att lära sig hantera svåra trafiksituationer. Tillåt mig tvivla på att 20-åringen ställer bilen och tar bussen för att det snöar ute. Visst, kanske blir han kaxigare av att ha tagit sina halklektioner, men förhoppningsvis bemästrar han situationen när den blir skarp. Det finns andra vägar än att fega ur.
I en körskola söderöver, jag tror att det var någonstans i Halland, testades ett delvis nytt sätt att lära ut trafikvett och körteknik. En så kallad individanpassad utbildning som tog fasta på elevernas attityder. Först analyseras köreleven. Är han/hon en risktagare, en spänningssökare, en som tar ansvar eller en person som söker trygghet?
Utifrån den analysen får eleverna sedan en anpassad utbildning. Risktagare hjälps genom praktiskt tänkande. Till exempel genom att stega upp bromssträckan så att man faktiskt ser hur lång den är. Det tror jag mer på i så fall.
Själv grunnar jag på vad jag är. Efter några dagars körande och flummande kring frågan stannar jag vid en ovetenskaplig analys: En spänningssökande trygghetsnarkoman. Typ det får gärna gå fort, men bara om jag befinner mig ensam på en bra väg.
Men ibland hinner inte förnuftet riktigt i kapp.
Befann mig för inte så länge sedan på motorvägen i färd med att hetsa upp mig över att bilisterna körde långsammare i vänsterfilen än i högerfilen. En hårsmån från att börja köra slalom mellan filerna insåg jag min belägenhet, mitt omogna och helt onödiga ego höll på att ta över ratten. I blixtbelysning insåg jag hur löjlig man ändå är, trots 40+ och tvåbarnsmamma. Så jag lade mig till rätta i kön, med skammens rodnad på kinderna, hela vägen mellan Knivsta och Uppsala.
Nu väntar sportlovet och många är vi som ska ut på vägarna, med siktet inställt på snöiga backar i norr. Ansvarsfulla bilister kollar utrustningen innan de ger sig i väg. Risktagarna kanar dit på sommardäcken. Spänningssökarna kör fort trots varningsskyltarna med siluettrenar. Trygghetsbilisterna tar många stopp, dricker kaffe med jämna mellanrum och tar in på hotell om det börjar snöa kraftigt på vägen upp.
Handen på hjärtat. Vilken av dem är du?
Kör försiktigt därute.
Så jobbar vi med nyheter