Trafikkaos fara för skolbarn

Alla har bråttom, små barn springer över gatan, skolskjutstaxin kör i skytteltrafik, en buss ska upp för backen och det är fullt med cyklister lite överallt.
- Det är kaos, livsfarligt helt enkelt, säger Vanje Ryge, som kommer på cykel med sina barn Ruben 6 år och Clara, 3 år. Ruben cyklar bakom pappa, Clara sitter i cykelbarnstol.
Vanje Ryge tycker att något måste vara fel när "alla som har mer än 200 meter till skolan tycker att det är okej att skjutsa".
- Folk är stressade och kör fort, det är smala gator i området och lite plats för både de som skjutsar och de som går eller cyklar. Ruben får köra på trottoaren fast det är förbjudet. Det är enda sättet.

Ett par minuter tidigare har Malin Norén stannat till på gatan med sin bil och lämnat av sin son Zebastian, som går i ettan.
- Jag väljer att komma lite tidigare för att sonen inte ska bli påkörd. Trafiksituationen är inte alls bra, säger hon.
Eriksskolan ligger högt upp på en kulle i Luthagens rektorsområde. Det är smala gator och tätt mellan husen. Den värsta rusningstrafiken upp till skolan sker inom loppet av tio minuter innan det ringer in klockan halvnio. Då kommer ett lämmeltåg av bilar upp för backen. I förarsätet sitter sammanbitna föräldrar med stressad blick. De mest kritiska sekunderna är strax innan klockan ringer.
- Det är alltid besvärligt att komma fram och det är inte alltid det finns plats att parkera bilen. Det är trångt och folk blir irriterade, säger Sara Abenius, med barnen Hedvig, Kajsa och Edit Oppitz.

Hon tycker att det åtminstone borde finnas ett övergångsställe vid parkeringen. Att korsa gatan är förenat med livsfara, menar hon.
En stor buss dyker plötsligt upp och ska uppför backen till vändplan där den byter färdriktning för att ställa sig på gatan intill parkeringen.
Rolf Gradin rattar den stora bussen så försiktigt han bara kan. Han kör skolskjutstrafik upp till skolan en dag i veckan och tycker också att det är trångt och besvärligt.
- Man får ställa halva bussen på trottoaren för att få plats, annars kommer inte bilarna förbi. Värst är det när jag ska vända däruppe vid skolan. Vissa dagar är det så mycket barn i rörelse, man får verkligen se upp så att inget händer.
Patrik Holmberg, med sönerna Markus och Holmberg, tycker däremot inte att trafiken är ett så stort problem.
- Visst, det är trångt på gatan och det är bra att det inte är någon genomfartstrafik. Men annars är det inte så farligt, säger han.
Annli Halabi, som har en son i sexårsverksamheten och en dotter i trean, tycker däremot att det är besvärligt. Men föräldrar måste få skjutsa sina barn, menar hon. En del har inget val.
- Fast de borde ta det lugnare. Det är smala gator och höga trottoarkanter som folk kör upp på. Sen har jag sett en del bilar som helt plötsligt kör över skolgården. Och folk jag känner längs Geijersgatan säger att många föräldrar brassar på ordentligt när de åker nerför backen. De respekterar inte fartbegränsningarna runt skolan så jag förstår inte varför man inte sätter upp farthinder.

Skolans rektor Anette Bengtsson berättar att hon med jämna mellanrum skickar lappar till föräldrarna där de uppmanas att ta det lugnt och inte åka backen ända upp till skolan och vändplan där barn leker, eftersom det är en trafikfara.
- De brukar följa rekommendationen i början. Sen glöms det bort. Många skolor brottas med liknande problem, jag vet att vi inte är ensamma och vi kan inte heller förbjuda skjutsning, eftersom föräldrarna ansvarar för barnens säkerhet till och från skolan, säger Anette Bengtsson.
När trafikkaoset lagt sig, cirka en minut över halvnio, kommer en mamma springande över gatan med sin son. Lugnet lägger sig över skolgården och det är dags för en ny skoldag.
- Men i eftermiddag är det samma visa. Då brukar också mopeder fara omkring och smattra på skolgården, säger Annli Halabi och suckar tungt.

Trafikkaos fara för skolbarn

Det är tidig morgon en helt vanlig skoldag - och trafikkaos - som vanligt. På den smala gatan upp till Eriksskolan i Uppsala får stressade föräldrar som skjutsar sina barn se upp så att inget händer.