Kombinerad med en relativt låg utväxling och en sexväxlad låda är Laguna 2.0 en snabb bil. Men anpassningen till den nya växellådan tar en stund och frågan är om vardagsbilisten verkligen behöver sex växlar att leka med, speciellt i stadstrafik blir det mycket växlande.
På landsväg skördar Laguna 2.0 framgångar. Bilen går tyst och ligger tungt och stabilt på vägen. Omkörningar är aldrig några problem även om det krävs en nedväxling för att det ska gå riktigt snabbt.
Jag känner mig väl omhändertagen i bilen och får illusionen av att konstruktörerna ägnat åtminstone ett par timmar åt att fundera på hur de ska förenkla min vardag. Frånvaron av traditionella nycklar är ett exempel på detta. Bilen låses automatiskt med det kort som ersätter nyckeln. Skönt då man fullastad av grejor annars tvingas treva runt i fickorna. Startprocessen är lika enkel, med startkortet i fickan räcker det med en vidrörning av ett handtag för att bilen ska låsas upp. Aptera kortet i kortläsaren, tryck på startknappen och bilen startas, lätt och bekvämt.
Väl på plats i bilen är det slut på innovationer. Materialvalen känns lite tråkiga och de stora plastsjoken runt förarplatsen fantasilösa, varför inte prova med lite färg?
Utrymmena är väl tilltagna för både förare och passagerare.
Lastutrymmena är begränsade, beroende på den sluttande bakdelen på karossen. Nog krävs en skidbox på taket om hela familjen med packning ska få plats på skidsemestern.
Lagunas design håller måttet mot mer nykonstruerade konkurrenter. Den djärva taklinjen över bagageutrymmet känns spännande. Den lite fegare utformningen av fronten avslöjar möjligen att konstruktionen har några år på nacken.
Sammantaget innebär Laguna 2.0 T ett ordentligt kliv framåt för den lite anonyma fransosen.
Plus och minus
+ Komfort. Landsvägsegenskaper. Nya motorn.
— Väl låg utväxling. Trista plastytor i kupén.
Exteriör:
Interiör:
Förarmiljö:
Passagerarmiljö:
Utrymmen:
Stadskörning:
Landsväg:
Summa: 25