Fyrhjulsdrift – ett dyrt och onödigt tillval eller en säkerhetsdetalj i klass med låsningsfria bromsar? Trots att jag har kört Audi i väldigt många år har jag varit tveksam till behovet av fyrhjulsdrift. Det har inte varit värt merkostnaden för en landsvägsbilist som jag. I många år tyckte jag att fyrhjulsdriften var en lyxig och onödig detalj.
Det var först i juli 2005 som försäljaren Urban Qvarnström fick mig på andra tankar – eller rättare sagt: Han fick mig att köpa fyrhjulsdrivet trots att jag egentligen tyckte att det var onödigt. Drivning på två hjul var tillräckligt, i alla fall om det var drivning fram. Det räckte med EN vinter för att jag skulle göra en helomvändning. Fyrhjulsdriften var fantastisk. Fördelarna med fyrhjulsdrift är åtskilliga. I kombination med dubbdäck är det överlägset. Men det finns förstås nackdelar: 1) Bromssträckan är densamma med fyrhjulsdrift. 2) Det kan vara lätt att invaggas i falsk säkerhet (där just bromssträckan kan vara avgörande).
För många år sedan läste jag en artikel i någon av motortidningarna om en stockholmare som åkte av vägen i Sälenfjällen och blev stående i snövallen. När bärgaren kom kunde han (bilisten alltså) inte förstå varför han hade kört in i plogvallen, han hade ju fyrhjulsdrift. Problemet var att bilen hade sommardäck. Den här historien är sann och det kunde lika gärna ha varit en norrbottning som stockholmare. Det är lätt att känna sig säker med fyrhjulsdrift – ibland alldeles för säker. Det blev vinter i Uppland i söndags. I alla fall i den norra delen. Väderomslaget var dramatiskt och gick så snabbt att jag trodde att min treåriga dotter skojade när hon sade att det snöande.
Klockan var kvart i sju i söndags kväll. Jag satte mig i bilen utanför ABB Arena i Västerås för att köra 13 mil hem. Det var 9,0 grader och uppehåll. Samtidigt ringde min telefon – och det var då som min dotter sade: Pappa det snöar, jättestora flingor. Hemma i Österbybruk var det ymnigt snöfall och 0,5 grader. Väderomslaget var fascinerande. I Enköping var det 6,5 grader och lätt regn. I Örsundsbro blev det rena slagregnet – man såg knappt något – och temperaturen sjönk till 3,0 på mindre än en minut. Vid Stenhagen var det 1,5 grader och regn, vid Uppsala norra (E4) 1,0 grader och vid Fullerö ett så ymnigt snöfall att sikten var nästan noll. Snöflingorna såg ut som bordtennisbollar.
Vid Storvreta på 290:an var det minus 1,0 grader, kraftigt snöfall och väldigt besvärligt väglag. Jag kom ikapp en bilkaravan som körde 25 km/tim. Från 9,0 grader och sommarväglag till minusgrader och slaskig och isig vinterväg – och allt detta skedde på 55 minuter och nio mil. Dagen efter kunde man åka skridskor på de mindre vägarna. Tack för dubbdäcken – och för all del även fyrhjulsdriften.