Suzuki Intruder M 1800 R

Det är alltid skönt när någon går sin egen väg. Alltför länge har de japanska tillverkarna plagierat Harley- Davidson och därför är det glädjande att Suzuki nu kommit med egna idéer. Oavsett om man tycker att M 1800 R är vacker eller inte.
Nyheten bjuder nämligen på ett eget formspråk med den futuristiska kohuvud-strålkastaren som ett naturligt blickfång. Bygget är bulligt och bakdelen korpulent samtidigt som det biffi ga frampartiet växer ned över kylararrangemanget. Precis som på föregångaren är utrymmet mellan tank och framgaffel onödigt stort.

Däremot är motorn grann att beskåda, särskilt på högersidan där avgasrören ringlar över motorblocket likt ormar för att senare övergå i två raka ljuddämpare av slashcut-snitt.
De sistnämnda ger ifrån sig ett dovt men diskret dunkande när kraftkällan skälver igång. Jag greppar det raka och halvsportiga styret och låter bjässen dra ut i tra- fi ken. Den känns tung och bamsig och väger ungefär 350 kilon med alla vätskor i systemen.
Körställningen är vilsamt upprätt med relativt framfl yttade fotpinnar och sadeln bred och bekväm. En eventuell passagerare sitter med benen i en skarp vinkel för att vara på en custommaskin. Intruder M 1800 R är i huvudsak till för en soloförare som både tycker om att glida fram i makligt tempo och emellanåt bränna iväg med varvande motor. Det här är nämligen en powercruiser, en glidare med gott om effekt som även ska klara av att köras aktivt.

Och visst är det bra drag i den 1783 kubik stora v-twinnen. Den är utrustad med bränsleinsprutning och dubbla överliggande kamaxlar och kan utveckla 125 hästkrafter samt ge ett vridmoment på hela 160 newtonmeter. Det lär räcka till för att bygget ska kunna göra noll till 100 på lite över fyra sekunder vilket är väldigt snabbt i glidarvärlden. Bland de tre hojarna är det mycket riktigt Suzukin som bjuder på mest effekt.
Men tyvärr är motorcykeln alldeles för stor och klumpig för att kraftresurserna ska kunna utnyttjas till fullo. Den är understyrd och vill helst fortsätta rakt fram, före tvära böjar får ekipaget bromsas in och nästan brottas ned. Saken blir inte bättre av att bakdäcket är opraktiskt brett, hela 240 millimeter, och att kardandrivningen ger upphov till störande hissningar vid både upp- och nedväxling.

Frågan är vad man egentligen ska ha den här hojen till. Den har skrytsamma muskler och går fort på breda och raka vägar men hämmas av sin tyngd och storlek. Det innebär att en del av funktionen går förlorad, att mc-känslan minskar och att kurvtagning blir mindre underhållande. Och det gäller förstås alla motorcyklar som är byggda i samma kolossalformat. Jag fattar helt enkelt inte grejen.
Men Suzuki Intruder M 1800 R är inte på något sätt en dålig maskin. Motorn är välbyggd och kraftfull, chassit stabilt och bromsarna effektiva. Den passar den som vill köra en båge med en både egensinnig och tuff utstrålning, en förare som förutom att glida omkring även gillar att gasa. Och som struntar i att bygget inte ligger som ett strykjärn i kurvorna.

Suzuki Intruder M 1800 R

En powercruiser med modern och egen look. Suzuki Intruder M 1800 R är menad att köras aktivt. Men storleken och tyngden gör att den fina motorn inte kan utnyttjas fullt ut.