Smarts sportbil var fem år för tidig

Eric Lund är chefredaktör för Automobil och skriver krönikor i Motor varannan vecka.

Eric Lund är chefredaktör för Automobil och skriver krönikor i Motor varannan vecka.

Foto:

Motor2008-02-06 00:01
KRÖNIKA. Bilmärket Smart har inte haft någon alldeles lyckosam resa under sina första år. Två av tre modellserier har lagts ned i förtid och kvar finns nu bara den ursprungliga Smart ForTwo, om än i fullständigt reviderat utförande.
Sämst gick det för fyrdörrarsbilen i samma storlek som till exempel Nissan Micra och Volkswagen Polo, Smart ForFour. Helt utan det pigga nytänkande som gjort lilla ForTwo till en hygglig framgång och krasst sett var ForFour bara en förklädd Mitsubishi Colt. Jag tror inte att Smart ForFour är sörjd av någon.

Det är däremot Smart Roadster. Till och med av mig, med några års perspektiv.
Smart Roadster var en ForTwo som kavlats ut till att bli låg och lång (eller åtminstone lite längre) istället för hög och kort. Tekniken under skalet var den samma: en mittmonterad, trecylindrig motor med eller utan turbo, bakhjulsdrift och halvautomatisk växellåda.
Men när Smart Roadster var i farten lyckades jag aldrig inse dess storhet, som sportbil hade den nämligen några akilleshälar. För att en bil ska uppfattas som körglad måste till exempel styrningen vara skarp och förmedla mycket information till föraren. Styrningen i Smart ForTwo gav lika exakt känsla som att dra i styrpinnen på en utombordsmotor som inte sitter riktigt fastdragen i båten.

Växellådan måste också vara med på noterna - föraren vill kunna växla vid exakt rätt tidpunkt och uppleva samspel med mekaniken. Den halvautomatiska lådan i Smart lyckades med konststycket att vara både långsam och ryckig, vare sig man lät automatiken sköta skiftena eller påverka växlingarna själv i det "manuella" läget.
Motorn däremot var en trivsam figur med gott gry trots sin ringa volym och effekt, bara knappt 700 kubik och 82 hästkrafter. Trecylindriga motorer avger dessutom ett säreget ljud som låter sportigt utan att vara aggressivt.

Men styrningen och växllådan lyckades nästan helt trolla bort känslan av att köra en liten, lätt och nätt bil. Inte förrän häromdagen, när det dagliga bilsnacket tagit fart på vår tidningsredaktion, insåg jag vilken potential Smart Roadster faktiskt hade.
I en tid då så kallade sportbilar kan väga både 1800 och 1900 kg utan att skämmas var Smart Roadster ett unikum med sina knappt 900 kg, åtminstone bland bilar i rimliga prisklasser. Med låg vikt behövs ingen monstermotor för att körupplevelsen ska bli formidabel och låg vikt är mycket betydelsefull faktor när det gäller att sänka bränsleförbrukningen.

Tänk om Mercedes, som äger Smart, hade vågat ge Roadster en riktigt gokart-vass styrning och en modern växellåda. Idag, fem-sex år efter Smart Roadsters debut, har utvecklingen av halvautomatlådor tagit stora steg framåt. Och den senaste tekniken där turbo och kompressor kombineras i samma motor (som i Volkswagens 1,4 TSI-motor) kan locka hög effekt ur liten volym.
En liten, lätt, rapp, bränslesnål och körglad sportbil - det hade varit en framgångsformel år 2008!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!