Det finns bara fyra exemplar av bränslecellbilen Hyundai ix35 FCEV i Sverige. Alla rullar i Malmö. Av den enkla anledningen att det är där Sveriges enda mack med vätgas ligger. Som hugad spekulant skulle du möjligen också kunna bo i Värmland, på gränsen till Norge, för i Lilleström utanför Oslo finns också en mack.
Missar du tankningen är det bärgningsbil som gäller. Inte till en verkstad, där kan de ingenting göra, utan till vätgasmacken i Malmö eller Lilleström.
Där har du problemet i ett nötskal för världens kanske smartaste elbil, som varken behöver sladd eller jättelikt batteri – och som är maxladdad på tre minuter. Det är nämligen vätgas du måste ha i tanken för att driva det egna elverk som bränslecellbilen har under motorhuven. Och mellan vätgasmackarna är det glest. Väldigt glest.
Men redan i höst invigs nya vätgasmackar i bland annat Göteborg och Stockholm. I det sistnämnda fallet förläggs den till Arlanda i hopp om att intressera taxibolagen.
Jag körde en amerikansk prototyp med bränslecelldrift på en hemlig testbana utanför Washington DC redan i mitten av 1990-talet. Stacken med bränsleceller fyllde halva bilen, kostade flera miljoner och levererade inte alltför imponerande prestanda.
Tio år senare, 2007, körde jag Hondas bränslecellprototyp FCX på Gotland ring. Tekniken var onekligen betydligt bättre, billigare och mindre utrymmeskrävande – men den närmaste macken med vätgas fanns i Frankfurt.
Nu, 2015, är det alltså en serietillverkad bränslecellbil jag rattar hemma i Sverige och EU-kommissionen i Bryssel har utsett just Hyundai ix35 FCEV till officiell testbil för utvärdering av vätgas som fordonsbränsle.
Innan året är slut ska det visserligen finnas ett 80-tal mackar i Europa, men det är långt kvar till ett distributionsnät som är värt namnet.
Finessen med vätgas och bränsleceller är att det enda som blir kvar efter omvandlingen till el är vattenånga. Ingen koldioxid, inga gifter. Förutom att vår testbil alltså är helt fri från avgaser arbetar de 136 hästarna i motorn helt ljudlöst. Eftersom vridmomentet är högt redan från start behövs ingen växellåda. Välj framåt eller bakåt, sedan är det bara att tuta och köra. Och tuta kan man behöva göra eftersom varken fotgängare eller stadens duvor hör när man kommer.
Det här med bränsleförbrukning och driftskostnader är lite förvirrande. Biltillverkare och myndigheter mäter nämligen H2 både i vikt och i liter, i flytande form och som gas. Dessutom vid olika tryck. Men eftersom tanken rymmer 144 liter och ger en körsträcka på max 59,4 mil så blir förbrukningen per mil i bästa fall 2,42 liter. Och eftersom det kostade tämligen precis 500 kronor att tanka fullt så hamnar literpriset på cirka 3,50 kronor och milkostnaden således runt 8,40 kronor.
Betydligt billigare än både bensin och diesel. Men så var det ju det här med priset på själva bilen. Den är tre gånger så dyr som en vanlig Hyundai ix35. Frågan är om det ska ta ytterligare tio år innan bränslecellbilen är ett reellt alternativ för den vanlige bilköparen?