Skepsis mot teknik är en gubbsjuka

KRÖNIKA. "Du, de här antisladdsystemen - är de verkligen något att ha?" Familjens gode vän ställde frågan och jag försökte svara. "Jo, man tror nästan att bilen upphäver naturlagarna. Och all tillgänglig forskning visar att antisladdsystem gör stor nytta, risken att köra av vägen i halka minskar avsevärt."

Jag märkte att mina argument föll platt till marken, den gode vännen såg tvivlande på mig och torgförde till slut sin uppfattning.
- Jag har kört bakhjulsdrivna bilar hela mitt liv och aldrig haft några problem med halka.
Vad svarar man på sådant? Grattis? Eller: Då bör du nog köpa en bil med antisladd nästa gång, för sannolikheten är stor att turen vänder för dig. Mellan raderna fanns förstås det verkliga budskapet, nämligen att han själv kör så bra att han aldrig ställer till det i trafiken.

Visst, borde jag ha svarat (om jag bara hade funnit mig), men tänk på alla som inte är fullt lika vana att köra. Nog skulle det kännas tryggare om alla bilar du möter på en isig vinterväg var utrustade med de greppigaste däcken och ett bra antisladdsystem? Därför tycker jag att du ska köpa en bil med ESP (Electronic Stability Program) nästa gång, när du sedan säljer den vidare har du bidragit till att trafiksäkerheten höjts.

En annan bekant tittade förundrat in i min bil där två gigantiska bakåtvända barnstolar tar en stor del av utrymmet i anspråk.
- Tänk, sa han, inte behövde vi sånt här när våra ungar var små. Vi bäddade åt dem i baksätet.
Vad svarar man på sådant? Grattis? Eller: Om du hade sett videofilmerna som svenska krocksäkerhetsforskare visar vid sina seminarier skulle du vara himmelskt tacksam att dina barn lever. Mellan raderna anade jag budskapet att säkerhetsivern nog gått väl långt när barnen måste spännas fast i en stol värdig Christer Fuglesang på rymdresa så snart man ska till affären.

På 1970-talet var barnsäkerhet i bilar ett färskt forskningsfält och kunskapen bland vanliga bilägare låg. Det är förlåtet - varje generation gör säkert så gott den kan. Själv stod jag på kardantunneln i mina föräldrars Volvo 245, precis som tusentals andra barn av 1970-talet. Men nu vet vi bättre.
Hos många herrar i högre medelålder - jag tror mig ha identifierat just den gruppen, fördomsfullt eller ej - finns en skepsis mot tekniska landvinningar. "Ju mer finesser desto mer som kan gå sönder" heter det ofta, enligt regeln att om jag inte själv kan laga prylarna så är de inget att ha. Det gäller allt från elektriska fönsterhissar till krockkuddar och elektroniska hjälpsystem.

Jag tror inte på ett samhälle där vi lagstiftar och reglerar bort varje risk eller farlighet. Men när både kunskap och teknik lett framåt verkar det obetänksamt att raljera över det skydd som erbjuds både oss själva och våra barn.