När jag var liten körde mamma Saab. En babyblå tvåtaktare som sköt avgassmällar så fort hon tryckte lite på gasen. En gång glömde morsan dra åt handbromsen och jag som satt i baksätet och sög på en glass upptäckte plötsligt att Saaben rullade bakåt i Bredbybacken där vi parkerat. Som tur var hade jag redan som tioåring ett välutvecklat bilintresse och visste var handbromsen satt. Det tog stopp efter bara några meter. Mamma skärrad förstås.
Hon avskydde bilen, som hon köpt av någon lurig bonde i trakten. Bil var hon tvungen att ha eftersom hon jobbade som lokalredaktör i en kommun som inte längre finns. Bilen var billig i inköp, men fullständigt oberäknelig i alla lägen. Lade av mitt ute i ingenstans och krävde bogsering. Ibland fanns det en motorkunnig kille på adressen, som kunde hjälpa henne. Ibland fick hon ringa efter mekanikern hemma i byn där vi bodde.
Men hon tänkte aldrig på att bilskrället gav henne många nya kontakter och en naturlig ingång till allehanda tipsare ute i obygden. Vida överträffat alla sociala medier av i dag.
Några år senare förälskade jag mig i en 18-åring från Junsele med Saab 99 Turbo och då fick märket en skjuts uppåt på min egen topplista.
Dagens Saabdebatt verkar dock inte avskräcka folk med bilintresse. I alla fall inte de som redan är frälsta.
”Ja, den här är det väl snart samlarvärde på”, säger min kompis saabägaren och klappar ömt bilens motorhuv. Han tänker inte paniksälja sin klenod bara för att det svajar i Saabfabriken.
Saabägare har tålamod och förståelse. Saabanställda i Trollhättan likaså. De verkar vara helt inne på att han Muller, med det segerrika förnamnet, ska greja biffen. Om det så är med den ryska maffiabossens pengar. Bara jobben är kvar. Och det resonemanget kan man ha en viss förståelse för. Men handen på hjärtat: Hänger Saab verkligen med i svängarna? Nya Saaben som ska rädda verksamheten från undergång är en fågel Phoenix, skapad av Ferraridesignern Castriota. Måsvingar vid dörrarna och kameror istället för backspeglar. Läcker så det förslår. Många hoppas så klart att delar av konceptbilen ska synas på nya modeller i framtiden.
Men vart tog folkbilstanken vägen? Vi vanliga människor här ute på landsvägen skulle gärna se en lite mindre Saab som komplement. Audi har ju sin A3, VW sin Golf och Volvo sin C30/V40/50. Varför inte Saab? Det snackades för några år sedan om en liten smidig och miljövänlig Saab 9-1 eller en 9-2. Det kan vara något för den kommande saabgenerationen.
Annars tycker jag uppriktigt synd om den avgående vd:n Jan-Åke Jonsson. Han ser ut som en ledsen hund på alla bilder från Geneve och Trollhättans presskonferenser. Ska man tro krönikören Robert Collin så är han just hunsad och toppstyrd av Victor Muller.
Kanske en av förklaringarna till varför Saabs framtid plötsligt ter sig så mörk – och varför karln så hastigt sa upp sig. Vem är bäst på att leda Saab in i framtiden? En vanlig enkel tvåtakts-Jonsson eller en sportbilsmullrande direktör?