Det långsiktiga målet är att få köra internationell racing. Robins budget är blygsam. Men familjen backar honom stenhårt i Appelqvist Racing.
Det fanns tillfällen under fjolårets STCC-säsong då Robin Appelqvist var nära att drämma hjälmen i närmaste vägg. Två motorras, en misständande motor på Mantorp och allehanda andra bilproblem är inget man önskar sig i Swedish Touring Car Championship – i synnerhet inte under debutsäsongen…
– Jag kom i mål i fyra tävlingar, resten var DNF (Did Not Finish, reds. anm.), säger Robin med ett snett leende. Men när man lugnat ner sig ett tag och kom ihåg hur kul det är att köra så fick man tillbaka motivationen.
Säkert hade han nytta av den utbildning han fått i mental träning. Robin har nämligen gått racinggymnasiet i Mjölby i tre år. En bra utbildning, tycker han. Förutom den mentala träningen och normala skolämnen ingår bland annat presentationsteknik, sponsorhantering och fysisk träning.
Den sistnämnda hade han gratis då han tränat och tävlat i simning sedan han var liten.
– Men jag fick sluta med simningen när jag kom till Mjölby, där fanns ingen simklubb.
Robin är bara 19 år och kör redan i Sveriges tyngsta racingklass, STCC. Bilarna har runt 280-300 hästkrafter och är baserade på vanliga standardbilar men givetvis rejält ombyggda. I stort sett är det bara karossen som är kvar av ursprunget men bilarna ska likna vanliga gatbilar så långt det är möjligt. Det är en mycket snabb bil med enorm väghållning och extrema bromsar.
Vägen dit har gått via några år i gokart, två år i JTCC, som är juniorversionen av STCC, och så direkt in i tungviktsklassen.
Har det gått för fort?
– Det tar ju ett tag att köra in sig på biltypen och i och med att jag fick bryta så många race i fjol så fick jag inte så mycket körträning. Men å andra sidan lärde jag mig JTCC-bilen snabbt.
Att gå från en JTCC-bil till en STCC-bil är ett stort kliv. Allt är starkare och STCC-bilen har ungefär dubbla effekten mot JTCC-bilen. Dessutom kör man på släta racingdäck i STCC, så kallade slicks. De har ett otroligt väggrepp i kurvorna och det gäller att hitta gränsen på hur fort man kan köra, för när greppet släpper så släpper det helt.
– Jag hanterade nog bilen för mjukt i början. Växlarna är bara att slita i och jag tog i för litet och använde kopplingen, det behövs inte med den här växellådan. Annars är min körstil rätt mjuk.
Förutom att STCC är en snabb racingklass är den dyr. De stora STCC-teamen har budgetar på tiotals miljoner kronor. Robins budget är blygsam i sammanhanget men han räknar med att en säsong kostar cirka 600 000 kronor. Sponsorförhandlingarna sköter han själv och har sedan debuten i JTCC åkt runt hos företag och presenterat sig och sitt tävlande.
– Nuförtiden är det rätt kul. Jag gillar att sälja och kan tänka mig att jobba som bilförsäljare.
Där har han påbrå. Både farfar och pappa har jobbat och jobbar inom bilbranschen. Att driva runt tävlandet skulle för övrigt inte gå utan den backning Robin har av sin pappa Bengt och mamma Turid. De stöttar Robin till 101 procent och teamet är rena familjeföretaget.
Förutom att man byggt en ny motor till tävlingsbilen under vintern har teamet (pappa och mamma) renoverat teamets kombinerade transport/hospitality/husbuss.
Inom kort är det dags att rulla ut med den och tävlingsbil till racerbanorna. Första racet går på danska Jyllandsringen den 22-23 april. Robin kommer att vara maximalt laddad. Och efter fjolårets oturssäsong kan det bara bli bättre.