P-vakter ofta kränkta
Jobbet som parkeringsvakt är ett utsatt yrke. De flesta av kommunens p-vakter har gång efter annan fått uppleva kränkningar under sina arbetspass.
— Ja, det är lätt hänt när man parkerat så där, säger hon.
Ungefär tio meter från oss har en förare i en liten bil backat ut ur en parkeringsficka rakt in i en felparkerad bil. En märkbart skärrad förare kliver ut och går fram och tittar om det blivit några skador på den påbackade bilen, som tillhör en trafikskola i närheten.
— Det är därför det är parkeringsförbud på den sidan. Det är väldigt lite utrymme för en bil som ska backa ur sin parkeringsficka, säger Majka Wroblewska.
Många ilskna kommentarer
Hon går vidare för att se att de bilar som står parkerade på de platser som finns har en giltig biljett. Därefter ska hon fortsätta runt distrikt fyra, som är hennes område denna förmiddag.
— Det första jag kontrollerar är att ingen står på en p-plats för rörelsehindrade, först därefter tittar jag om alla har betalat för sig, säger hon.
Vi hinner inte gå många meter förrän en äldre man vänder sig till henne och säger:
— Att jobba som parkeringsvakt kan ha sina sidor. När man stiger ut på gatan i sin uniform så är man en måltavla och man får ofta höra tråkiga kommentarer, säger Majka Wroblewska.
Trivs
Men trots att hon och hennes kolleger ofta får glåpord slängda efter sig så trivs hon. Sedan tre år tillbaka är hon kommunanställd parkeringsvakt. Hon ingår i en grupp om tio personer som delar på de åtta distrikt som Uppsalas innerstad är indelat i.
— Det är klart att mina vänner reagerade när de mötte mig, i uniform, på stan. "Herregud — inte du", ropade de. Men de vet att jag trivs och det är huvudsaken.
På Dragarbrunnsgatan står en bil parkerad utan att ha betalat avgift. Mätaren kontrolleras, på den kan vi se när den betalda tiden gick ut. Majka Wroblewska antecknar bilens registreringsnummer, tidpunkten och bilmärket i ett block. Därefter fortsätter vi till Linnégatan.
— Det finns ingen anledning att skriva en parkeringsanmärkning på en gång. Föraren kanske är och växlar pengar. Man tolkar eventuella förseelser till förarens fördel, säger hon.
Drygt tio minuter senare är vi tillbaka vid den noterade bilen igen. Majka skriver i sitt block, river av parkeringsanmärkningen och sätter den under vindrutetorkaren på förarens sida.
Allvarligt ibland
Utanför Stadsarkivet har en person parkerat på en plats för rörelsehindrade. Efter ett kort samtal åker bilisten i väg.
De flesta möten med trafikanter avlöper utan problem, men då och då blir konfrontationerna allvarliga.
— Vid ett tillfälle råkade jag ut för en mycket aggressiv förare som försökte köra över mig och då ringde jag direkt till min arbetsledare, Carina Andersson, som kom och hämtade mig på en gång. Jag var oerhört skakad. Då känns det bra att få prata med sina kolleger och få deras stöd, berättar Majka Wroblewska.
Sådana incidenter tillhör inte vanligheterna, men lever kvar i minnet länge. Att ha en mobiltelefon ökar säkerheten för dem som går ensamma på sina distrikt, menar hon.
En mil om dagen
Under en arbetsdag går en parkeringsvakt på ett distrikt på förmiddagen och ett annat på eftermiddagen. Runt en mil kan det bli till fots per dag. Bra skor är en nödvändighet. Kläder som klarar kylan behövs det med. Är det riktigt kallt så blir det kortare pass. Då kan ingen gå ute flera timmar i sträck.
— Vi har ett serviceyrke och jag har ofta kul på jobbet. Det bästa är friheten, kamraterna och alla möten med människor, säger Majka Wroblewska.
Så jobbar vi med nyheter