Överliggare i Olles sladdskola

KRÖNIKA. Jag är överliggare vid Varg-Olles speedway-universitet, och jag har givit upp förhoppningarna om att kunna lösa ut examen. Trösten är att jag befinner mig i gott sällskap, den som en gång provat "The Olle Nygren Sliding School" hänger gärna kvar i skolbänken.
Varg-Olle Nygren fick sitt namn när han tävlade för Norrköpings speedway-lag, Vargarna. Han föddes 1929, slog igenom som speedway-förare 1948, vann SM 1949, tävlade sedan även i road racing och isracing och gav inte upp den professionella karriären förrän han fyllt 50. Då inledde han i stället skolverksamheten på allvar med bas i engelska Felixstowe. Han har drillat blivande elitförare och han har vid det här laget låtit hundratals amatörer prova på "vänsterbenssläpandets" ädla konst. Däribland mig.

Varje försommar kommer Varg-Olle (numera med lätt engelsk ordföljd i meningarna) och hans sladdskola till Täby motorstadion utanför Örebro. Under en helg får man prova på det som ser så enkelt ut när Greg Hancock, Andreas Jonsson och de andra rundbanefantomerna utövar sporten.
Varg-Olles speedway-hojar har några decennier på nacken, men jag lovar att fartresurserna känns tillräckliga när staketet som omgärdar banan kommer rusande emot dig. Tips: det gör mindre ont att sladda omkull än att köra rakt in i räcket?
Men det är väldigt få som gör sig illa eller ens vurpar. Olle Nygren är en tillbakalutad bohem och man kan lätt missta sig på hans låga tempo (vid sidan av banan!) och lugna metodik. I själva verket har han örnkoll på allt som händer och ser till att anpassa varje deltagares körning efter förmåga och förkunskaper.

Hittills har jag gått kursen fem gånger och jag är ungefär lika stor nybörjare varje gång det är lördag morgon och ett 20-tal nervösa personer samlas i omklädningsrummet. Den första spänningen brukar släppa när vi får på oss de diplomatiskt uttryckt patinerade skinnställen, stövlarna och hjälmarna. Då spelar det inte längre någon roll vem som är bankdirektör eller brevbärare - alla ser lika töntiga ut. Och så järnsulan att spänna fast under vänsterskon förstås, det verkliga beviset på att vi ska bli speedway-förare.
Vid flera tillfällen har jag stött på deltagare vars förkunskaper inskränker sig till trampcykel, eller möjligtvis moped i tonåren. Det är inte den kategorin förare som kommer hem med skrubbsår och blåmärken - det gör snarare de deltagare som tror sig heta Rickardsson i efternamn. De riktiga blåbären tar det lugnt och låter sladden - själva målet med verksamheten - komma i sakta mak.

Först gäller det att få upp farten på raksträckan, rulla in i kurvan och försiktigt sladda ut på nästa raka. Ju mer vi övar och nöter, desto tidigare vågar vi löda på och under dag två är det alltid några deltagare som sladdar genom hela böjen. Några gånger har jag vågat "ställa upp" redan på raksträckan, som de stora grabbarna, och attackera kurvan med full sladd. Det brukar inträffa klockan 12.30 på söndagen. Klockan 12.45 har mina muskler förvandlats till kokt spaghetti och sedan blir det sällan några fler grandiosa sladdar förrän ett år senare.
Medelåldern på Varg-Olles kurser är snarare 50 än 30 (jag gav till exempel min pappa kursen i 60-årspresent) och bland de lite äldre deltagarna är nog den största behållningen att få umgås med "Ollie Najjgrän" under en helg, hans popularitet hade Zlatan-dimensioner på 1960- och 1970-talet.
I år fyller Olle Nygren 79 år, men han kommer troget till Örebro med sin sladdskola. Risken är att årets kurser redan är fullbokade, men om du har det minsta intresse för svensk speedway-historia råder jag dig att åka till Täby motorstadion för att åtminstone se en legend i aktion.
Fast en varning kan vara på sin plats - det kan sluta med att du plötsligt har en egen speedway-hoj i garaget. Jag vet.