Nya E 4 - välsignelse eller förbannelse?

KRÖNIKA. En ny motorväg har invigts och mycket i debatten efteråt handlar om tidsvinster. Hur snabbt tar man sig från Tierp till Stockholm? På 60 minuter hävdar Tierps kommun i sin reklam. Ett budskap som snabbt fått miljövänner att reagera; Då måste man ju köra för fort, och är det bra för människa och miljö? "Ja, men vi menade från och till kommungränserna," försöker Tierps kommun förklara bort sig. "Tåget då??", undrar samma miljövänner. Ska man inte göra reklam för Upptåget i stället för nya E 4?
För Tierps kommun handlar det förstås om en kombination och dumma vore politikerna och marknadsförarna om de inte tog tillfället i akt nu när vägen är ny och het.
Nya motorvägen är sin egen reklampelare. Det finns Sandvikenbor, Gävlebor eller rentav Hudiksvallsbor, som tar en tur söderut bara för att testa vägen.

Det skrala utbudet av korvmojar och mackar längs sträckan Mehedeby-Uppsala gör kanske Tierp till ett attraktivare stopp. I UNT i lördags kunde man läsa att inte ens Månkarbo är bortglömt, trots att E 4 inte längre passerar genom byn. Det räcker med en enkel Sibyllaskylt vid motorvägen för att dra till sig hungriga resenärer.
Motorvägens betydelse för Tierps kommun är stor, men kan både vara positiv och negativ. Plötsligt kommer nära och kära närmare, jobbet känns inte lika avlägset. Men vad händer med handeln i köpingen när Tierparna åker på shoppingtur söderut eller norrut? Det återstår att se.
Risken är stor att Tierp blir en sovstad till Gävle och Uppsala.

Läste i bladet en insändare som propagerade för att vägen borde ha dragits rak i stället för i dagens jämna kurvor. För att korta sträckan ytterligare och skona miljön lite mer. Till dem som eventuellt håller med vill jag bara säga; Gud så trist! Har ni någonsin kört på en norrländsk raksträcka? Bara skog så långt ögat når och en väg som ser ut att aldrig ta slut. Man kan ju bli deprimerad för mindre. Det är, vill jag hävda, bättre att inte veta exakt vad som döljer sig bakom nästa krök. Mer spännande och inte somnar man lika lätt bakom ratten heller.
Ni som besökt den norrländska turistmagneten Höga Kusten vet vad vackra vägar gör med folksjälen. Att åka i berg- och dalbaneliknande svängar mellan höga berg och djupa svackor, blomsterprydda mjölkbryggor och betande kor i motlut gör åtminstone mig hänförd och gråtmild på samma gång. Trafiksäkerheten kan förstås diskuteras. För även om man inte somnar vid ratten så är ögonen kanske inte alltid på vägen.
Jag gläds också åt den nya E 4, eftersom den kortar min väg till själsnjutningen med 20 minuter.
Kör försiktigt därute?