Bröderna Erikssons renoveringsprojekt låg nedmonterad i lådor i över 40 år. När brodern Janne Eriksson gick bort i cancer 2007 bestämde de sig för att fixa ihop motorcykeln en gång för alla.
– Från början var det Jannes idé att vi skulle bygga ihop den tillsammans. Men det blev ju aldrig så när han levde. Janne hade nog varit glad nu, säger Lasse Eriksson när han rullar ut motorcykeln från garaget på familjegården strax norr om Uppsala.
Efter fem års arbete och i runda slängar 220 timmars arbete är den sista skruven nu på plats.
– Det är inte som dagens grejer direkt, men den går ju att köra. Det roligaste var när vi startade motorcykeln. Då kändes det som att Janne var med oss, säger Lasse Eriksson.
Under arbetets gång visade det sig vara bekymmersamt att få tag i originaldelar som behövdes. Vissa saker har de köpt via nätet från Belgien och USA, som elsystem, kablar och småsaker i form av skruvar.
– Det var lite som att lägga ett pussel när vi skulle få ihop den, säger Bosse Eriksson och berättar att de fick ett hum om hur den såg ut i originalskick genom att titta på gamla bilder på motorcyklar.
Det var på 1960-talet som de tre bröderna Eriksson fick nys om motorcykeln. De fick veta att den stod hos en man i grannbyn, som i stället för att renovera den endast tänkte ta tillvara på däcken.
Bröderna lyckades hitta två andra däck som de erbjöd ägaren. I utbyte ville de ha motorcykeln.
– Ägaren sa ja och vi fick ta hem den. Men den funkade ju inte, säger Lasse Eriksson.
Janne Erikssons änka Birgitta Bremer Eriksson, Ekeby, står vid vägkanten och iakttar brödernas färd när de brummar iväg längs den slingrande grusvägen. Motorn fungerar perfekt, trots att det över 80 år sedan den tog sin premiärtur längs Uppsalas vägar.
Birgitta Bremer Eriksson berättar att färdigställandet av motorcykeln har varit en viktig process även för henne.
– Det blir en helt ny dimension i det här. Min man lever vidare i motorcykeln på något vis. Det är en speciell känsla när den är färdig nu, säger Birgitta Bremer Eriksson.