Men i kraft av sin goda ekonomiska ställning tillåts Volvo leva ett relativt självständigt liv i Fordkoncernen. Observera att jag skriver relativt självständigt, naturligtvis har en hel del amerikanskt hierarkiskt företagsledande slagit rot även på Hisingen och självfallet samordnas utveckling och produktfilosofier allt mer.
Men tack och lov verkar inte nya Volvo S80, som offentliggjordes med några reklambilder för ett par veckor sedan, vara den utslätade och "fordifierade" världsprodukt jag förespådde. Det främsta beviset för den saken är motorerna. Utöver den V8-motor (som inte har något Fordpåbrå utan tillverkas av Yamaha) som redan erbjuds i stadsjeepen XC90 har Volvo fått utveckla en helt ny sexcylindrig radmotor på 3,2 liter och 238 hästkrafter.
Vad är så anmärkningsvärt med den saken? Spelar det någon roll om cylindrarna står på rad eller i V-formation?
Bortsett från att den raka sexan är helt utbalanserad (det vill säga nästan vibrationslös) är det en utdöende motortyp. V-motorer är vanligtvis mer kompakta och konstruktionsarbetet kan samordnas med både V8- och V12-maskiner. Allt talade därför för att Volvo skulle inordnas i någon av Fords motorfamiljer, det finns en hel kader V6:or att tillgå i koncernen.
Att Volvo får framhärda med en motortyp som de flesta andra biltillverkare övergivit (Mercedes samt Volvos koncernkusin Jaguar exempelvis) och dessutom specialutveckla en rak sexa är smått häpnadsväckande. Den nya motorn är bara några millimeter längre än Volvos femcylindriga maskin och således enkel att montera på tvären i motorrummet. Redan den gamla sexan var kompakt nog att tvärställas, vilket gjort S80 och XC90 till två konstruktionsmässiga unikum i bilvärlden.
Men på en punkt hade jag rätt i min krönika: det självförtroende som första generationen S80 (19982006) utstrålar verkar inte den nya komma i närheten av. Formgivningen är en milt uttryckt försiktig utveckling där den gamla på sin tid var en revolution.
Trender och attityder går i cykler och kanske är det den smått kuvade konkurrenten i Trollhättan som nu håller på att morska upp sig medan Volvo lite fegt finslipar ett snart tio år gammal formspråk.
Den nya fronten på Saab 9-5, som lanserades i höstas, må passa illa ihop med resten av bilen men den tyder i alla fall på mod och lust att utveckla. Jag anar dessutom att Saab har något riktigt spännande att visa vid bilsalongen i Genève i slutet av månaden. Kanske är det snart Saab och inte Volvo som verkar initiativrik och framåtblickande?
En sådan profetia har åtminstone inga domedagsmoln hängande över sig.
Eric Lund
chefredaktör för tidningen Automobil
chefredaktör för tidningen Automobil