- Vänta till i sommar, då har jag något riktigt spännande att visa er!
Han talade sanning, Volvo S80 var verkligen en extraordinär bil med alla mått mätt. Det var som om hela Sverige sträckte lite på ryggen av stolthet, även de som hade svårt att smälta de udda bakljusen.
Nu har det gått sju år och S80 ska rimligen snart pensioneras. Ett tydligt tecken är att modellen nyligen döpts om till S80 Classic och att de sexcylindriga motorerna rensats bort ur programmet. De sista åren har tyvärr inte varit särskilt värdiga över huvud taget, försäljningen har sjunkit och ett dystert moln av "misslyckat projekt" hänger över bilen.
Det tog faktiskt bara något år efter premiären innan talet om S80 som ett smärre eller större misslyckande tog fart. Redan 1999 blev jag uppringd av en anonym herre som påstod sig vara direktör för en av Volvos större underleverantörer. Hans kunskaper om Volvo - företaget och bilarna - gjorde att jag inte betvivlade sanningen i hans påstående. Enligt den anonyme direktören var S80 ett fatalt felgrepp, i synnerhet för USA-marknaden.
- Amerikaner som köper Volvo vill ha en smart bil, något som visar att de tar hänsyn och bryr sig om säkerhet. Volvo 850 var kompakt utanpå, rymlig inuti och inte ett dugg iögonfallande. S80 är precis lika svulstig som USA:s inhemska bilar - totalt fel!
Med åren har Volvo S80 fått ett slags töntstämpel även i Sverige: den stora, tunga, vräkiga Volvon. Konkurrenterna Audi, BMW och Mercedes har onekligen dragit ifrån vad gäller teknik, utrustning och raffinemang.
Snart är jag nog den enda som håller Volvo S80 högt, men när modellen läggs ned är jag säker på att jag får sällskap. När ersättaren presenteras kommer det att framgå med all önskvärd tydlighet vilken unik bil - pryl! - S80 faktiskt är.
Till att börja med formen, som var ultramodern 1998 och som lever vidare i alla sentida Volvo (inte minst lilla S40, som emellertid är en fegis i jämförelse). Den ansiktslyftning som S80 genomgick för ett par år sedan tillförde elegans men slipade, antagligen ytterst medvetet, ned det mest avantgardistiska i formgivningen. Gå till första bästa parkeringsplats och ägna en stund åt linjespelet på Volvo S80 - det förtjänar att studeras!
För det andra motorerna. Själva konstruktionerna är måhända inte märkvärdiga - fem- och sexcylindriga maskiner med eller utan turbo - men placeringen är det. Att ställa en sexcylindrig radmotor (lång!) på tvären i motorrummet tyder på både egensinne och mod. Nästan alla biltillverkare har gått över till V6-maskiner som tar betydligt mindre plats men saknar den gångkultur som bor i "raka sexor". Risken finns att nästa Volvo S80 får samma träliga V6-maskiner som i dag finns i både Ford och Jaguar.
För det tredje är S80 slösande rymlig och bekväm. Jag har svårt att begripa varför lillasyster S60 blivit så populär i ett land av storväxta människor och svindlande arealer. Volvo S80 med 140-hästarsmotor, sladdrig manuell växellåda och klädsel av pyjamasplysch är måhända inte sinnebilden av en europeisk prestigevagn, men likafullt en långfärdsbil av rang. Den som kunnat kosta på sig något av de vassare motoralternativen har fått en riktig vinthund på garageuppfarten.
Om nya S80 vet vi att den kommer att erbjudas med samma Yamahatillverkade V8 som XC90, att såväl fyrhjulsdrift som aktiv fjädring blir tillval och att Volvo gör allt de kan för att matcha de tyska snobbmärkena. Jag undrar bara hur Hisingen ska kunna upprepa en sådan känsla av modernitet som S80 hade för sju år sedan.
Eric Lund
chefredaktör för tidningen Automobil
chefredaktör för tidningen Automobil