Sommaren 1971 packade Manda Björling och maken Sverker ihop sig i sin gråa Citroën HY och åkte till Frankrike. De var 25 år och hade tillsammans byggt om den lilla varubilen till en husbil med fullt utrustat kök, sovplats och förvaringsutrymmen.
I dag är den före detta läraren änka och nybliven pensionär. En natt för två år sedan började hon bläddra i gamla fotoalbum och tänkte tillbaka på fina minnen från semesterresorna. Dagen efter kontaktade hon alla landets HY-ägare. Manda Björling hittade 16 stycken via Citroënklubbens medlemsmatrikel.
Den gamla husbilen hade sålts i mitten på 70-talet när barnen kom. Kanske fanns den fortfarande kvar? Genom klubben fick hon kontakt med nuvarande ägaren som berättade att skåpbilen träffats av en molotovcocktail på en parkering i Göteborg. Men Manda Björling fick i alla fall tillbaka de gula läskedrycksbackarna som hon och maken haft under bilens spånskivesoffor för förvaring. Strax därefter fick hon tag på en Citroën HY-ägare i Dalarna som kunde tänka sig en affär.
– Jag körde till Dalarna samma helg, säger Manda Björling och ler under den blå mössan.
Plåtkarossen var visserligen rostig och färgen alldeles avnött, men motorn hade blivit grundligt genomgången av den förre ägaren.
– Mitt hjärta smälte. Den är fulsnygg med sin trubbiga nos. Det är något med den som liksom vädjar till moderskänslorna.¨
Citroën HY är en märklig och egensinnig modell. Likt en kameleont har den bytt skepnad efter ägarens behov. Vissa har tjänstgjort som fångtransporter, andra som gatukök, brödbutik, glassbil, hästtransport, bankbuss eller husbil.
Före andra världskriget hade Citroën presenterat varubilen TUB, med förarplatsen byggd ovanför framhjulen för att få mer packutrymme. Men Tysklands ockupation av Frankrike satte stopp för produktionen. Dessutom var bakvagnen instabil.
Citroënchefen Pierre Boulanger gav konstruktörerna i uppgift att sätta ihop en liknande framhjulsdriven skåpbil med stor lastvolym – i så stor utsträckning som möjligt med hjälp av befintliga bildelar. Växellådan och motorn kommer exempelvis från Citroën Traction Avant, medan strålkastare, dörrhandtag och hastighetsmätare är från Citroën 2CV. Under kriget samlades skisserna i undangömda anteckningsböcker. Så snart kriget tog slut satte man i gång med
André Lefébvre som chefskonstruktör och Pierre Franchiset som formgivare. Den nya serien fick namnet Typ H och presenterades för första gången på en bilsalong i Paris 1947. Året därpå såldes de första bilarna och tillverkningen fortsatte fram till 1981. Allra mest känd i Typ H-serien är den kantiga Citroën HY eller HY-skåpet som den ibland brukar kallas. Den började tillverkas 1958.
– Växelspaken sitter åt fel håll och den bullrar så mycket att man måste köra med hörselkåpor. Men den är råstark och robust, säger Manda Björling som kallar sin bil Lilla Amalia HY.
I början av sommaren bjöd hon in ett gäng Citroënentusiaster till öppet hus och ”make over-dagar”. De rostlagade, spacklade, slipade och målade till slut karossen med en himmelsblå originalfärg. Bilen målades invändigt och isolerades med ljuddämpande mattor. Två soffor som kan göras om till en bred säng snickrades och ett kök med diskho och ett kylskåp som drivs med både el och gas ska snart installeras. I förarhytten ligger en trasmatta och vid fönstren sitter nysydda gardiner.
– Jag minns alla detaljer från förra gången. Hur vi satte upp isoleringen, klädde väggarna med plywooden och snickrade inredningen. Det har varit nostalgi i kvadrat att göra om det, säger hon.
Nästa sommar planerar hon rulla till Frankrike igen med Lilla Amalia HY, då har nämligen Citroën sitt världsmöte där.