Hennes liv slogs i spillror
Det var ett ögonblicks verk, men gav troligen två personer ett livslångt lidande. Jessica Envall i Torstuna och hennes dotter blev påkörda och skadade för tre år sedan.
- Mitt onda går från nacken och nedåt, berättar Jessica Envall.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
Samtliga fem i Envalls bil fördes med ambulans till Akademiska sjukhuset, likaså föraren i den andra bilen som blev fastklämd vid olyckan.
Den skedde i regndis och dimma på kvällen 28 februari 2003.
"Alla i den påkörda bilen undkom med förhållandevis lindriga skador", var det lugnande besked som en räddningsledare på olycksplatsen meddelade UNT samma kväll.
Jessica Envall har dock inte jobbat sedan dess.
- Huvudet vill, men inte kroppen, säger hon i dag, tre och ett halvt år efter olyckan.
Hon har röntgats flera gånger, läkarna har inte sett någon skada på sina plåtar. Men Jessica Envall berättar om en värk som går från nacken ner över axlarna och ut i armarna och till händerna som domnar. Och så värker det ner i ländryggen
- Det blir bara värre, säger hon.
Vem lider värst?
Hennes dotter Nathalie, 16 år, har också ont i nacke och armar, frågan är vem som lider värst.
Nathalie Envall har efter olyckan hankat sig fram genom högstadiet. Hon har inte kunna delta i gymnastiken, hon har fått plugga mycket hemma och hon har tvingats rata mycket av det kamratliv på fritiden som hör ungdomen till.
Familjen hade haft en tung period även före olyckan. Jessica Envall drev ett privat familjedaghem i Täby och ett häststall i Vallentuna samtidigt. En dag sade kroppen ifrån.
- Man kallade det utmattningsdepression.
Därför flyttade de till Torstuna för att starta på nytt i ett lugnare tempo. Här fick de gott om plats för sina hästar, hundar, höns, katter, kaniner, marsvin och en liten gris.
Olyckan som förändrade allt skedde inte så långt från det nya hemmet. Ett av barnen skulle skjutsas till en kamrat.
Familjen stöttar
Nu är det maken Benny och övriga barn som sköter gård och hushållsarbete när Jessica och Nathalie inte orkar.
- Det handlar inte bara om att jag har ont, säger Jessica Envall. Jag har jättesvårt att koncentrera mig, det är knappt jag klarar av att läsa en dagstidning.
Dessutom glömmer hon. Varje dag tvingar hon sig att skriva en lista över vad hon måste komma ihåg. På dagens lista har hon just bockat av "Kjell, UNT".
Hon har ont i huvudet varje dag och lider av tinnitus.
Jessica Envall har haft svårt att övertyga alla myndighetspersoner om sina osynliga problem, en erfarenhet som hon delar med många andra whiplashskadade.
- Jag blir trodd när jag besöker smärtrehabiliteringen. Men det är värre med Försäkringskassan.
Nedsatt ersättning
Nu är hon sjukskriven som hundraprocentigt arbetsoför, men får bara sjukersättning till 75 procent. Ett skäl tycks vara att familjen tagit emot och ersätts för tre fosterbarn. Beslutet om nedsatt sjukersättning har överklagats.
Hur ser framtiden ut för henne och henne skadade dotter?
- Den ser ganska nattsvart ut. Jag vill komma ut och jobba med ungdomar eller djur. Men jag har inga större förhoppningar nu. Nathalie vill helst bli veterinär, men en läkare har avrått henne.
Och hur går det med gården?
-Vi kan nog inte bo kvar här när barnen flyttat hemifrån. Det är ett stort hus, mycket att hålla i ordning. Jag grejar det inte.
Fast just nu har hon stor glädje av både hundar och hästar. Med hundarna tar hon många stärkande promenader, och hon rider några dagar i månaden, de dagar hon mår som bäst. Oftast blir det i hagen, helt nära huset. Det är säkrast så.
Så jobbar vi med nyheter