Jag åkte slalom för ett par veckor sedan. Jag gillar att åka slalom, det ger en känsla av frihet som är svår uppleva i vardagen – söndagspromenaderna är alltså undantagna.
Men den här gången var slalomåkningen bedrövligt tråkig, frustrerande och miljövådlig.
Jag kryssade mellan cykelställ, barn och gamla, stillastående varubilar, cyklister och andra bilister som också åkte slalom och som hade samma mål som jag: Att inte ramma någon eller något.
Den raka och platta pisten heter Dragarbrunnsgatan och har bara en liknelse med Olympiabacken i Åre: Man måste åka slalom – och ofta (väldigt ofta) blir det oförutsedda stopp.
Jag hämtade min bil på serviceverkstaden i södra delen av Kungsgatan och skulle åka till jobbet på UNT vid H-centrum. Inte särskilt krångligt alltså. Raka spåret. Kungsgatan norrut och sedan vänster vid S:t Olofsgatan.
Kruxet är att jag inte får köra min bil på Kungsgatan.
Jag är rädd om mig själv, min sambo och mitt barn och för all del även min bil, så jag har dubbdäck, en ganska bra livförsäkring, som – så att säga – betalas ut redan innan olyckan skett.
Vi som har valt denna livförsäkring får inte köra på Kungsgatan, ty den har dubbdäcksförbud sedan några månader tillbaka. I stället får vi köra (förlåt, åka slalom) på en parallellgata typ 28 meter från Kungsgatan. Men å andra sidan bidrar vi till miljöförbättringen, eller?
Som alla förstår vurmar jag för dubbdäckens existens. Och för att undvika alla missförstånd: Jag har ingenting emot dubbfria vinterdäck. Valet är ditt.
Dubbdäcken är överlägsna de dubbfria på is – det är ingenting som behöver debatteras, det ligger i sakens natur. Tänk om alla körde dubbfritt, vilket kaos det skulle bli.
Testa att ta en promenad på en nyspolad ishockeyis. Vänta en halvtimme och ta samma promenad efter den första perioden. Behöver man säga mer?
Men isgatan då, finns den överhuvudtaget? Jodå, den finns – överallt. Bara den senaste månaden har jag kört tiotals mil på ren is, bland annat mellan Furudal och Orsa.
Vid ett hamburgerhak i Falun stod jag (stilla) vid drive-in och undrade varför den nästan splitternya bilen framför mig lade i backen. Den hade fastnat mellan några stycken centimeterhöga ispucklar. Tvärstopp. Finito. Jag hjälpte vederbörande genom att backa så att hon/han fick ta sats för att ta sig över detta oerhörda ishinder med sina dubbfria vinterdäck.
Jag behöver väl inte att påpeka att min dubbförsedda bil klarade samma ishinder.
Till sist: Den bästa bilåkarlåten just nu är Den här vägen med Ulf Lundell. Men musik och bilåkande är så stort att jag återkommer i ämnet.