Fortfarande säker vid ratten
För många äldre ger bilen frihet och en möjlighet att komma ut och vara aktiv. De flesta äldre förare anpassar sig till åldersförändringar och kör försiktigare på äldre dar. Men det gäller att inse när det är dags att parkera bilen för gott.
84-åriga Margit Dahlgren tar bilen till vattengympan. Annars kör hon inte så ofta numera, eftersom hon blir stressad av stadstrafiken.
Foto: Nina Leijonhufvud
Hon har fyllt 84 år och börjar tycka att det är jobbigt att köra inne i stan när det är mycket trafik.
- Det är så rörigt. Jag känner att jag inte tål vid sån röra att köra i. Det tar mer på krafterna nu, berättar hon.
Margit Dahlgren bjuder på kalvdans med drottningsylt i radhusköket i Norby. Utanför dörren står rollatorn. Knäna krånglar, men annars är hon vid god vigör. Som bilförare har hon förändrats lite med åren.
- Jag tycker att jag är lite slarvigare nu när jag är äldre. Och skulle det uppstå en situation så inbillar jag mig att jag skulle ha svårare att vara lugn. Jag känner att jag inte ska hålla på för många år till, säger hon.
Barnen vill inte att hon ska köra några längre sträckor. De brukar skjutsa henne till landet tolv mil bort. Men väl där, kör hon till affären, loppisar och olika aktiviteter.
Förutom att hon kör bil mycket mer sällan nu för tiden, avstår hon från mörkerkörning och kör ogärna där hon inte hittar. Hon tror inte att äldre generellt kör sämre än yngre, eftersom man åldras så olika.
- Men man kan fundera över hur reaktionsförmågan är när man är 93 år, säger hon.
Margit Dahlgren har bett sina söner att säga till när de märker att hon borde sluta köra helt.
- Det vore inte konstigt. Då får jag bara undvara vattengymnastiken. Körkortet har inget symbolvärde för mig, säger hon.
Karl-Rune Samuelsson fyllde 80 tidigare i år. Innan han blev pensionär körde han fyra fem tusen mil om året. Nu blir det ungefär tusen mil. Ibland bär det av långt, som när han och jämnåriga hustrun Ingrid Samuelsson åker de 50 milen från lägenheten i Luthagen upp till sommarstugan vid Höga kusten. Då turas de om bakom ratten.
Karl-Rune Samuelsson märker inte att reaktionsförmågan eller något annat har försämrats. Han tycker inte att han kör sämre eller annorlunda nu jämfört med vid yngre år.
- Jag kör lika fort ungefär, men möjligen lite försiktigare. Jag har varit med om en hel del. När man är äldre vet man mer vad som kan hända, säger han.
Mörkerkörning har han ingenting emot, men säger att många av hans vänner har det. Numera umgås de på lunchtid för att ingen ska behöva köra i mörker. Som pensionär kan man oftast välja själv när man ska ut på vägarna.
Han går och hämtar ett nummer av tidningen Vi bilägare och bläddrar fram sidan med fyra trafikfrågor som varje nummer innehåller. Dem läser han alltid för att hålla sig uppdaterad på trafikreglerna.
Ingen har ifrågasatt att Karl-Rune Samuelsson kör bil fortfarande, inte ens barnen. Han förväntar sig att läkarna ska säga till när han bör lägga ifrån sig bilnycklarna för gott, om han inte inser det själv. Han har på nära håll sett att så inte alltid sker.
Karl-Rune Samuelsson har grubblat mycket på hur länge han ska fortsätta att köra. Han tror att det framför allt kommer att bero på synen. Det vore tråkigt och opraktiskt att inte längre kunna köra upp till sommarstugan som ligger två mil från närmsta affär.
- Om man inte längre kan köra bil måste man lägga av med en massa saker, säger han.
Så jobbar vi med nyheter