Fler olyckor när vildsvin sprids i länet
Vildsvinen sprider sig kraftigt i länet, och det sätter sina spår i olycksstatistiken. Trafikolyckor med vildsvin är i dag nästan lika vanliga som älgolyckor. Förra året blev 31 vildsvin påkörda i Uppsala län.
@3a Text:På senare år har en ny typ av viltolyckor blivit vanlig på de uppländska vägarna, berättar Arne Jansson vid Uppsalapolisen.
Han är kontaktman för det länstäckande nät av omkring 100 jägare som Polisen anlitar vid viltolyckor.
— Vildsvinsolyckorna ökar stadigt år från år. Under 2005 blev 31 djur dödade i trafiken. Tidigare höll de sig i länets östra del, Knutby-Östhammar, men nu märker vi att vildsvinen håller på att sprida sig i Björklinge-Örbyhustrakten och i Bålsta sker de flesta olyckorna.
När polisen fått anmälan om en viltolycka kontaktas någon av de jägare som ingår i nätverket. Det är de 24 jaktvårdskretsarna i länet som utsett de personer som rycker ut vid viltolyckor.
— Jägarna har egentligen ingen obligatorisk jour, men ställer upp i 99,9 fall av 100, säger Arne Jansson.
Förkorta djurets lidande
En av de jägare som ingår i samarbetet är Stig Bergström, Gimo, före detta vice ordförande i Uppsala läns jaktvårdsförening. Han är 73 år, har jagat i 60, och är fortfarande aktiv. Under de senaste 30 åren har han haft ansvar för Östhammarsområdet.
— Det ingår i en rättskaffens jägares bagage att förkorta djurs lidande, förklarar han sitt engagemang, som intensifierades under 1980-talet, då viltolyckorna i hans distrikt började öka markant.
Tidigare var det polismän som gav sig ut i terrängen för att spåra påkörda, skadade djur. Det var ingen lyckad lösning eftersom erfarenheter av jakt på vilt till skogs inte är allmän kunskap bland poliser.
Samarbetet fungerar
— Så sedan ett tiotal år har den delen överlåtits till oss jägare. I dag fungerar samarbetet med polisen bra, även om det var lite si och så i början, säger Stig Bergström, och berättar om hur chockade bilförare lämnade felaktiga, förvirrade uppgifter till polisen som sedan vidarebefordrade dem till jägarna.
@3a Text:— Det gjorde att man fick leta långa tider och i stora områden; ofta händer ju viltolyckor vid en tid på dygnet när ingen är riktigt vaken.
Men i dag fungerar samarbetet utmärkt, och mobiltelefonerna är förstås till stor hjälp, både när det gäller anmälningar och olycksplatsangivelser.
— Min erfarenhet är att folk har blivit mycket bättre på att anmäla viltolyckor. Numera är det sällan det inträffar en olycka där vi inte lyckas spåra det skadade djuret.
De vanligaste olyckorna är rådjursolyckor. På en delad andraplats kommer älg och vildsvin, som numera finns över praktiskt taget hela länet.
FAKTA: Döda djur i trafiken
Antal döda
Cirka 30 000 viltolyckor inträffar varje år i Sverige. Men antalet ökar.
14 personer dödades i viltolyckor förra året. Tretton av dödsolyckorna var med älg och en med rådjur. Cirka 800 personer skadas varje år i viltolyckor.
Vad händer med aset?
De djur som dödats i trafiken går olika öden till mötes. Ute i länet är det jakträttsinnehavaren som har rätten till det dödade viltet — och ansvaret för att det fraktas bort.
I Uppsala ansvarar de lokala viltvårdarna för anmälningspliktiga djur som till exempel rådjur. Om det dödade djuret inte har omfattande skador efter kollisionen säljs köttet.
De djur som blir kvar utefter vägkanterna är oftast icke-anmälningspliktiga djur som räv, hare och grävling, som kan ligga i veckor på vägarna.
Förklaringen är att grävling smakar starkt av tran, vilket gör att många asätare skyr dem.
De viktigaste asätarna utefter de svenska vägarna är korpar, kråkor, rävar och vildsvin, som gärna ger sig på trafikdödade rådjur.
Så jobbar vi med nyheter