Tycker ni att 95 kilometer timmen på en somrig 80-väg är ett brott som kräver tusenlappar i böter? Oavsett vad ni tycker, här kommer ett annat exempel, hämtat ur verkligheten för exakt en vecka sedan: En bilist parkerar på länsväg 290 (inte på en parkeringsficka, PÅ vägen) för att i godan ro plocka blommor i vägkanten.
Vilket är farligast, att köra 95 eller att parkera på samma ställe? Mitt svar vet ni redan.
Om det hade funnits en aktiv hastighetskamera på samma vägsträcka skulle inbetalningslappen på ett par tusen kronor redan vara på väg för detta brott, men bilisten som parkerat för att strosa runt nere i vägkanten riskerade ingen böteslapp.
Om så självaste rikspolischefen passerat platsen så tror jag att blomplockaren hade klarat sig.
Hastighetsöverträdelser betraktas nämligen som ett allvarligt brott. Vad är väl tre långtradare som kör i karavan (med tre meters lucka) i jämförelse med 125 kilometer i timmen på 110-väg?
Apropå långtradare. Jag har full respekt för yrkeschaufförer av tunga fordon, men varför i herrans namn måste många av dem (ja, det ÄR många) köra med tre meters lucka mellan varann? Det blir omöjligt att köra förbi.
Men det är klart, det kostar att klyva vind, och att då ligga bakom i suget är viktigare än att se till att trafiken flyter.
Nu har jag gnällt i tretton meningar, så därför fortsätter jag ett tag till. Det behövs nämligen.
Jag var på väg till Tingsryd i södra Småland på Kristi himmelfärdsdag, och jisses vad många svenska bilister det var som trodde att det var vänstertrafik mellan Stockholm och Norrköping. Det var kö i vänster körfält och en fart på 100 kilometer i timmen. I den högra var det nästan tomt.
Det värsta av allt: Mellan Stockholm och Södertälje, där det numera är tre körfält, blev det plötsligt farligt snabba inbromsningar. Olycka? Nej, inte alls. Det var en yngre bilist som körde 60–70 på 100-sträckan – i mittenfil! Bilen blev som en farlig vattendelare.
När jag sackat mig förbi (ville inte köra om till höger) satt chauffören i 60–70-bilen i en helt annan värld och pratade i telefon.
Nu är det slutgnällt. I stället ska jag revidera min lista över de snyggaste bilarna. Ut åker Porsche Cayman och in kommer en superbil: Ferrari 458 Italia. Jag avstod medvetet superbilar på min lista eftersom de är ganska så långt ifrån bruksbilar – men Italia går inte att undvika.
Nu är det sommar och motorkrönikan gör uppehåll, men jag hoppas att få återkomma i höst. Jag tackar för alla brev (även de ilskna) och alla glada tillrop där hemma.
Jag fick en e-post för några veckor sedan som jag glömde att nämna: En läsare höll med om att BBC:s Top Gear är det bästa motormagasinet på tv, men skrev också att det finns ett till: Svenskproducerade Gran Turismo på femman som jag helt hade missat. Inte lika hög budget och lika bra som Top Gear, men ändå riktigt bra.
Apropå Top Gear: Tänk att få köra en Bugatti Veyron med 1 001 hästkrafter genom Europa. Eller förresten, jag skulle inte våga. Bilen kostar som fem villor i Årsta.
Trevlig sommar och glöm inte att spela Ulf Lundell ute på vägarna!
Håkan Lundh är sportreporter och skriver motorkrönikor var annan vecka