En BMW 330 coupé är snyggare än motsvarande fyradörrars. En Audi A5 coupé är snyggare än en vanlig fyradörrars Audi A4.
Vad gör man då? Jo, tar mer betalt förstås. Ganska mycket mer. Ibland tiotusentals kronor för en mycket mer opraktisk bil.
Jag vet att det inte tillverkas lika många tvådörrarsmodeller som fyradörrars och att det av den anledningen skulle bli dyrare att tillverka dem – men ... Fåfängan hos oss köpare – i alla fall många av oss – gör att vi gladeligen lägger åtskilliga tusenlappar mer för att få en trång och opraktisk A5:a i stället för den betydligt bättre A4:an.
Jag vet, jag tillhör nämligen den fåfänga kategorin även om sunt förnuft oftast har fått råda vid mina bilköp.
Alla tvådörrars coupémodeller är snygga bilar. När jag 1988 köpte min Audi coupé GT av 88:års modell var jag oerhört glad. Snyggaste bilen på marknaden, tyckte jag. Snyggare än Porsche 911 och alla Ferarrimodeller som i mina ögon är lite för extrema.
Audin såg ut som ur-quattron. Utseendemässigt var det i stort sett bara breddningen över de bakre hjulhusen som skiljde bilarna åt.
Coupé GT:n var ingen märkvärdig bil, inte särskilt mycket dyrare än en vanlig Volvo 740 GLE och billigare än en 760. Men den såg ut att kosta massor av pengar. När jag stannade vid kiosken hemma stod det barn och kikade in i bilen, när jag kom till jobbet vid Boländerna fick jag ibland kommentarer som ”hur många hundratusen kostar den där då ...” En Saab 9000 turbo kostade mer än GT:n.
Men GT:n var mycket dyrare än motsvarande fyradörrars Audi 80. Min fåfänga gjorde att jag sålde min Audi 80 CD av 1984:års modell för att köpa coupén.
Jag fick en e-post av min bilförsäljare nyligen. Han undrade om mitt intresse kvarstod – vi har nämligen diskuterat en ny bilaffär, en fyradörrars praktisk bil. Men fåfäng som jag är så tittar jag samtidigt på en tvådörrars modell av samma märke, trots att jag har en fyraåring hemma och verkligen skulle behöva fyra dörrar av praktiska skäl.
Tvådörrarsvarianten är förstås mycket dyrare, så dyr att det inte är försvarbart att lägga så mycket mer pengar på en fabriksny modell.
Men försäljare och tillverkare är sluga människor. De vet att vi betalar. Några av oss köper ett utseende på en bil – som ska ta oss från punkt a till punkt b – trots att det kan kosta tusenlappar mer i månaden.
Till sist: Jag var på rally i helgen. Serviceplatsen låg inomhus på isen i en bandyarena. Man halkade omkring som Bambi på hal is med sina gummiskosulor. Men när bilarna, med sina dubbdäck, hade ruggat upp ytan blev det ordentligt fäste för skorna.
Fåfängan kostar tusenlappar
KRÖNIKA. Biltillverkarna och återförsäljarna är inte dumma. De vet vilka strängar de ska spela på när de utnyttjar fåfängan hos oss bilköpare.
Håkan Lundh
Foto: Jörgen Hagelqvist
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!