"Ett gubbdagis där man träffar folk"
De mekar med bilen och rustar upp lokalen. Ibland sätter de på förstärkaren och river av några Hendrix-låtar på elgitarr.
Micke Collan och sonen Vincent har jobbat en hel del med sin bil i den före detta lackeringsverkstaden.
Foto: Christer Olofsson
Det ljusa och varma garaget känns välkomnande även om maskiner, verktyg och fordon gör sitt bästa för att minska på utrymmet. Mest plats tar en sliten Plymouth Valiant som till stor del blockerar ingången.
- En gammal släkting köpte den ny 1964. När han dog rullades bilen in i ett hönshus där den fick stå i 20 år. Den var helt täckt med skit när vi hittade den och lacken var bortskavd av hönsens klor, berättar Micke Collan och gör en gest mot den rispiga motorhuven.
Men efter byte av olja och batteri startade det gamla åket. I dag tillhör det sonen Vincent, tolv år, som nästan tillbringar lika mycket tid i garaget som sin far.
- Vi har byggt om framvagnen, bytt slitdelar och skaffat skivbromsar. Ska sätta in någon av de motorer vi köpt, en small block 318 eller en big block 383. Konsten är att ha bilen i körbart skick medan man jobbar så att den inte bara blir stående, fortsätter Micke.
- Här kan vi i princip göra allt som har med bilar att göra. Vi är självgående och behöver inte lämna bort saker. Det finns mycket kunskap här i garaget.
Micke och Vincent delar nämligen den före detta lackeringsverkstaden med några andra motorentusiaster. Aktivitetsnivån är lika hög som den dundrande rockmusiken från högtalarna.
- Ibland tar vi fram gitarren när vi behöver en paus. Pluggar in den och lirar Hendrix-låtar. Jag funderar också på att fixa ett trumset som man kan hissa upp i taket och hissa ned när man vill ösa loss ordentligt.
Så jobbar vi med nyheter