"En veteranbil ska inte vara för fin"

Vårens ankomst betyder att det är dags att damma av de lite finare bilarna i garaget, men att hålla ett veteranfordon i trim kräver sin insats. Det är en uppoffring som Anders Sjöblom, stolt ägare till en Chevrolet Bel Air från 1960, gärna gör.

Foto: Pernilla Sjöholm

Motor2010-05-20 12:00

Anders Sjöbloms Chevrolet blev hans för ungefär tre år sedan. Det var då han hittade den vitlackerade skönheten på Blocket hos en säljare i Eskilstuna, efter att en längre tid ha varit på jakt efter en “jänkare”.
– Men jag hade inte varit ute efter just den här modellen egentligen. Jag fick syn på annonsen och priset var helt enkelt vad jag hade råd att punga ut med. Och så tyckte jag ju att den var snygg, säger han om bilen.

Vi träffas under en klubbmarknad i Hågaby med Upplands Fordonshistoriker, en av föreningarna i Uppsalatrakten som samlar entusiaster av veteranfordon och motorhistoria. Chevroleten kommer brummande in på gårdsplanen med Anders Sjöblom vid ratten och kompisen Göran Sandberg bredvid. Bak sitter Görans barn Emmelina, 9, och Filip, 7.
– Det är första gången vi åker med i den här bilen, berättar Emmelina.

Hon och lillebrorsan ler brett och nickar instämmande på frågan om det är kul att åka i en sådan fin bil innan de snabbt kilar iväg till den lilla lekplatsen intill, medan Göran och Anders strosar runt i snålblåsten bland rariteterna på veteranmarknaden. De är inte aktiva i föreningen men tillhör den skara av entusiaster som flackar runt mellan den mängd av bilmarknader, veteranrallyn och cruisingar som finns på olika håll i landet.
– Det är den sociala biten som betyder mest, att åka ut med bekanta och träffas och ha kul. Det är mycket bra folk som håller på med det här. Men meckandet är roligt det med, säger Anders Sjöblom.

Enligt Bilregistret finns Chevrolet Bel Air av 1960 års modell – namnet kommer förstås från den lyxiga förorten till Los Angeles – i 29 exemplar i Sverige, och en av dem hör alltså hemma i garaget på Anders Sjöbloms gård. Han jobbar till vardags som gymnasielärare i Uppsala men motorintresset har funnits där som hobby under lång tid. Förutom veteranbilen finns det också ett gäng gamla mopeder att sköta om hemmavid.

Bilen har gått i arv många gånger sedan den kom till Sverige, såvitt Anders Sjöblom vet är han den 17:e ägaren av fordonet. Genom åren har det fått utstå en hel del förändringar, flera av dem sedan det senaste ägarbytet. Motorn, tidigare en rak 6a, är numera en v8 med tvåportsförgasare och kopplad till en 350 automatlåda. Med hjälp av sonen Viktor har även en krockskadad bakskärm riktats och lackats om, bakrutan bytts ut samt höger dörrsida reparerats under det senaste året. Komponenterna finns ofta att få tag på i USA men att beställa därifrån blir lätt omständligt och det är inte säkert att delarna passar, förklarar Anders Sjöblom.
– Vi har komponerat ihop det vi har kunnat hitta. Det är lite småplock här och där, en rullande renovering kan man väl säga. Snart kommer jag nog lacka om den helt. Men man ska inte göra alltför fint heller, för då vågar man ju knappt använda bilen.

Mest iögonfallande är kanske ändå den invändiga uppfräschningen, som han fick hjälp med av en kontakt i Sandviken förra vintern.
– Jag har låtit klä om den helt för att den skulle matcha den röda färgen i inredningen så mycket som möjligt. Under 70-talet blev den omklädd i en slags lejonfärgad plysch som var kvar tills jag fick den. Det var riktigt äckligt att se, säger Anders Sjöblom och skrattar.

Han smeker med handen på instrumentpanelens runda kromade mätare. Just det här fordonet har genom åren utrustats med en hel del detaljer från den lite lyxigare systermodellen Chevrolet Impala, berättar han.
– De som haft bilen tidigare har fått tag i flera delar från Impalan, de blanka mätarna har ofta funnits med som tillval för den.

I regel sätter sig Anders Sjöblom bakom ratten varje helg under sommarhalvåret, i alla fall så länge vädret tillåter. Det handlar helt enkelt om charmen och tjusningen i att köra bilen, säger han. Men hur många mil jänkaren gått totalt sedan den lämnade produktionsbandet på andra sidan Atlanten vet han inte.
– Det är jättesvårt att uppskatta, man brukar inte titta så noga på det där.
– Under 60-talet gick bilarna inte så långt, det är en stor skillnad mot moderna bilar. Det är lurigt att veta med gamla fordon, mätarna har slagit om flera gånger och sedan har ju de amerikanska bilarna mile-mätare, fyller Göran Sandberg i.

På just den här veteranmarknaden blir det ett ganska kort besök för Chevroleten. Sällskapet har bråttom att skynda iväg till dagens nästa anhalt – klubbträff med mopedföreningen Forkarby Moppers utanför Uppsala. För Anders Sjöblom och hans Bel Air har sommaren bara börjat.

Fakta: Veteranföreningar

För vänner av motorhistoria och veteranfordon finns det flera föreningar att välja på i Uppsalaregionen.
Upplands Fordonshistoriker samlar runt 450 medlemmar. Föreningen har regelbundna aktiviteter med vårens klubbmarknad och höstens Uppsalamarknad, då hundratals säljare och fordon finns på plats, som några av höjdpunkterna. Intresset riktas inte bara äldre bilar och motorcyklar utan även mopeder, traktorer, och cyklar. Upplands Fordonshistoriker är medlem i rikstäckande Motorhistoriska Riksförbundet (MHRF). Klubben har ett nära samarbete med föreningen Nymans vänner, som verkar för att bevara minnet av det för sin tid ledande Uppsalaföretaget Nymans som gick i graven på 1960-talet. Det innebär bland annat att företagets gamla produkter som cyklar, mopeder och båtmotorer rustats upp och ställs ut. Nymans vänner har över 750 medlemmar och en livlig verksamhet med bland annat guidade visningar, medlemsmöten och ett årligt veteranrally i Uppsalatrakten.
Båda föreningarna är öppna för allmänheten och man behöver inte äga något veteranfordon för att bli medlem.
Det finns också en rad lite mindre föreningar av intresse för veteranentusiaster, som mc-klubben DKV, Forkarby Moppers, motorcykelklubben Lättviktsentusiasterna och UMCK:s veterandel..

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!