energi.
- Och vatten finns det ju nästan hur mycket som helst av, säger Lars Stenmark 133 år senare när vi träffar honom på Ångströmlaboratoriet i Uppsala.
Lars Stenmark är professor i mikrosystemteknik vid Uppsala universitet och liksom Jules Verne på sin tid är han övertygad om att vätgas som ett miljövänligt och energieffektivt bränsle är framtiden.
- Ett av de stora problemen hittills har varit att det inte finns något bra lagringssystem, säger Lars Stenmark och sträcker i samma ögonblick över en liten boll som han har liggande på skrivbordet.
Det senaste halvåret har Lars Stenmark ägnat sig åt ett projekt där man utvecklar ett system att lagra vätgas för fordonsdrift, och den här bollen är resultatet. Den väger lätt i handen och ser oansenlig ut, påminner mest om en svartmålad pingisboll.
Men inne i den numera patenterade bollen finns ett i allra högsta grad avancerat chip som på en yttepytteliten yta rymmer filter, inloppsventil, utloppsventil och tryckregulator. Chipset i kombination med bollens runda form och tåliga material gör att bollarna kan lagra vätgas under högt tryck.
Det är i arbetet med den yttepyttelilla ytan som rymdteknikern Lars Stenmark hamnade mitt i miljöbränsleforskningen.
- Mitt område är rymdteknik i rymdfarkoster och satelliter och där finns det behov av mikromekanik, alltså avancerad mekanik på väldigt liten yta. Det var i samband med det arbetet jag kläckte den här idén, berättar Lars Stenmark.
Med vätgasen förvarad i bollar i bränsletanken ska hanteringen av bränslet bli enklare och säkrare.
- När du tankar går du in på bensinstationen och fyller ett par kassar av dina tomma bollar med vätgas och stoppar ned dem i tanken och sen är det bara att köra. Efter ett antal år slits själva bollarna och därför skulle det vara bra att ha ett system med olikfärgade bollar där man ska byta ut dem efter en viss tid, förklarar Lars Stenmark.
Om man jämför med bensin har vätgas ett högre energiinnehåll per viktenhet men ett lägre energiinnehåll per volymenhet och för att komma lika långt på en tankning behöver man en större bränsletank. Men det tror Lars Stenmark att bilindustrin kan hitta lösningar på.
- Till skillnad från vätskan bensin förs gasen framåt av sig själv och då behöver man inte ha en traditionellt utformad bränsletank utan kan ha ett rörsystem som kan löpa runt under bilen.
Vätgas är ett explosivt ämne, men med bollarna som behållare ska riskerna vara minimerade, säger Lars Stenmark. Bollen reglerar trycket så att det endast är när motorn är i gång och förändrar trycket som den låter bollarna läcka lite gas i taget. I den vanliga luften med det normala lufttrycket släpper de inte ut någon gas alls.
- Säg att det skulle bli en krock och tanken går sönder. Då kanske det skulle bli ett Ikeas bollhav på vägen, men bollarna skulle sluta sig och de flesta skulle hålla. Och skulle någon gå sönder läcker det ut väldigt lite gas som försvinner snabbt i atmosfären.
Lars Stenmark prisar vätgasen som det mest ideala miljöbränslet. Energiinnehållet är upp till tre gånger högre än bensin och använt i förbränningsmotorer eller bränsleceller släpper det bara ut avgaser i form av vattenånga och små mängder kväveoxider.
Men om det är så himla bra och man har pratat om det sedan 1800-talet, varför lever vi inte redan i ett vätgassamhälle?
- Dels tror jag att det finns en lite överdriven respekt för vätgasens explosionsrisker, man associerar till Hindenburg. Dels finns det problem med transport och lagring av gasen. Sedan handlar det om ekonomi, en övergång till vätgas kräver stora infrastrukturförändringar och en helt annan typ av bilar, svarar Lars Stenmark.
Vätgas produceras inte heller av sig självt utan kräver annan energi och hur den i sin tur tillverkas har betydelse för hur miljövänlig vätgasen egentligen är. I dag tillverkas vätgas huvudsakligen genom förgasning av fossilbränslet naturgas men
forskning för att framställa vätgas med fotokemiska och fotobiologiska metoder pågår.
- I framtiden ser vi nog en användning av solenergi för direkt framställning av vätgas. Och här i Ångan håller några stycken vid institutionen för molekylärbiologi på att forska hur man kan framställa vätgas ur blågröna alger. Det vore ju ett smidigt sätt, säger Lars Stenmark.
Själv längtar han efter ett samhälle utan några som helst utsläpp av koldioxid och där tror han att vätgasen är en viktig del.
- Jag ser fram emot den dag jag kan stoppa några vätgasbollar i gräsklipparen hemma. Tänk vad skönt att slippa avgaserna där, säger han drömskt.
Och vi hamnar återigen i frågan om när drömmen går över i verklighet. Hur lång tid tar det för bollarna på Lars Stenmarks skrivbord att rulla till macken här intill? Ett x antal år i alla fall, blir svaret.
Projektet sträcker sig till 2009 och sedan följer förhoppningsvis en förlängning av projektet med fem år då man kan börja testa bollarna i verkligheten och bygga prototypfordon och sen gäller det att få myndigheter och marknad med sig.
- Men om vi bortser från just det här projektet blir jag glad om det finns en mer