Att vara först med det äldsta

KRÖNIKA. Det är alltid vanskligt att säga att något kom först. Det finns alltid något som kom tidigare, och det finns alltid någon som vill påpeka att det minsann fanns något som kom tidigare.
Men nu tar jag risken i alla fall. Först kom Volkswagen New Beetle.
Så vältajmad, så korrekt utförd och så klockren i hela sin uppenbarelse att man undrar varför den faktiskt inte kom tidigare. Att göra en modern version av den gamla Folkabubblan föreföll ju så självklart. Världens populäraste bil i en lagom poppig retroversion.

Jag är ledsen Kosta Boda och Orrefors - ni kommer aldrig att åstadkomma en blomvas som blir lika omskriven eller fotograferad som det lilla fåniga blomsterröret på Beetles instrumentpanel. Bilder på vasen med en solros eller annan glad blomma förekom i varje artikel om bilen - det gäller att ha känsla för detaljerna.
Själva bilen är nämligen inte märkvärdig. En helt vanlig Volkswagen Golf som försetts med en osannolikt trind kaross. Det skrivs ibland om bilar att motorhuven är stor som ett biljardbord, men i Beetle är det snarare instrumentpanelens ovansida som är stor som åtminstone ett pingisbord och taket reser sig som ett kyrkvalv ovanför huvudet. Lattjo proportioner som kommer av att en förhandsgiven form ska passa på ett befintligt chassi.

Om Volkswagen New Beetle var först ut bland de moderna retrosmåbilarna var The New Mini god tvåa. Inte mycket fruktbart kom ur BMW:s inhopp i den brittiska bilindustrin, Rover försvann slutligen till Kina och Land Rover är till försäljning hos nuvarande ägaren Ford.
Men nytolkningen av den klassiska "Hundkojan" blev en succé. Till skillnad från Beetle baseras inte Mini på någon annan konstruktion, utan BMW började från ett vitt ark. Således framstår Mini som en skarpare och mer genomtänkt produkt än Beetle och den är nu inne på andra varvet. För något år sedan kom en helt omarbetad version (The Even More New Mini, eller vad den nu ska kallas) som inte har en skruv gemensamt med föregångaren från 2000 men som knappt går att skilja vid en hastig anblick.

I dagarna lanseras dessutom en aningen förlängd Mini med tilläggsnamnet Clubman. Sidohängda bakdörrar i stället för traditionell baklucka samt en verklig specialare: på karossens högersida finns en liten extradörr som öppnas bakåt och förenklar insteget till baksätet. Clubman är marginellt mer praktisk än vanliga Mini, men den blir säkert en succé bland hundkojeägare som växlat upp från chihuahua till pudel.
Om Tyskland kunde förvalta arvet från Folkvagnen och England blåsa nytt liv i Mini vore det ju konstigt om småbilsnationen nummer ett - Italien - inte gjorde något liknande. En smula på efterkälken men starkt spurtande kommer därför Fiat 500 i ny tappning. Mängder med designdrag rakt från föregångaren (lanserad 1947) som skickligt transformerats till en totalmodern form bäddar för tårar i ögonen på dem som minns originalet.

I slutet av augusti arrangerade min tidning en bilträff vid Rosersbergs slott och vi hade med oss en ny Fiat 500 till utställningen. Den lilla pärlemovita bilen omgärdades av några riktigt heta sportbilar, bland annat Audi R8, men det var vid Fiaten som alla medelålders herrar steppade och jollrade.
Retroknepet: slå an strängarna hos dem som minns originalet och se till att nytolkningen blir tillräckligt hipp för att locka ungdomarna.
Själv väntar jag på retroversionen av 1970-talets Honda Civic.