Att köpa bil är en usel affär. En ny Volvo, Audi eller vilket märke du vill, kostar enorma pengar. Ända sedan 1981 har jag köpt nya bilar ungefär vart fjärde år och under den tiden har jag förlorat 700 000 kronor enbart i värdeminskning – och då har jag INTE räknat upp värdet till dagens penningnivå. Men – och det är viktigt – jag ångrar mig inte. Inte det minsta.
Det blir förmodligen ett bilbyte snart igen, inte för att det är nödvändigt utan för att det är roligt och att jag har den möjligheten. Det är inte alla förunnat att kunna köpa en ny bil. En del köper dyra bilar trots att plånboken egentligen inte räcker till. Jag har räknat på vad min senaste bil kostade. En Audi A4 – kan jämföras med en Volvo V70 eller en ny Saab 9-5:a. Jag landade på 30 kronor och 42 öre – per mil. Exklusive bränsle och ett par ofrivilliga verkstadsbesök (byte av tändspolar). I min milkostnad har jag räknat med faktisk värdeminskning, försäkring, skatt, däck och service.
Eftersom jag bor på en liten ort långt utanför Uppsala och har bilen i låst garage med larm så blir min försäkringskostnad väldigt låg jämfört med en person i 25-årsåldern som bor i Uppsala och har bilen parkerad på gatan. Räknat i pengar per månad och inte i milkostnad (jag har kört 1 600 mil per år) landade det på 4 046 kronor, och då ingår allstå inte bränslet som hamnar runt 1 500 kronor i månaden. Det kostar alltså enorma pengar att köra runt i en ny bil. Utgifterna för att äga en bil ligger hos många – i alla fall ute på landet – högre än boendekostnaden. Och många familjer har (tvingas ha?) två bilar för att få vardagen att fungera.
Jag har två bilar (en 96:a också, årsmodellen alltså) och då rusar månadskostnaden ytterligare även om värdeminskningen mer eller mindre har upphört. Om man inte vill eller kan lägga så mycket pengar på en bil men är i stort behov av en, vad gör man? Nummer ett är förstås att köpa en billigare bil, men det är lätt bita sig i tummen. Man måste ha både tur och skicklighet. Jag har haft tur – och en jä … otur, eller vad man ska kalla det. En äldre bil är billigare att köpa men det finns fällor på vägen.
Det kostar 10 000 kronor att byta skivor och belägg på en vanlig Svenssonbil. Det kan kosta 15 000 (i värsta fall) att byta kamrem. Om man inte är en hemmamekaniker så kan räkningen bli dyr. Men hur man än vrider och vänder på allt så är värdeminskningen på en ny bil en betydligt större. Dessutom: Leta efter ett billigare verkstäder när du ska byta exempelvis kamrem. Det som kostar 12 000 kronor på ena stället kan kosta 6 000 på det andra.
Till sist: För egen del är själva bilen ett nöje. Jag kan stå i garaget en lördag kväll och lyssna på musik och vaxa bilen bara för att det är så kul. Och nöjen måste få kosta – i alla fall i min värld.