Motorvägar är förstås överlägsna alla andra vägtyper om man talar om säkerhet. Budgetvarianten 2+1-vägar med mitträcke tyckte jag inte alls om när de började byggas, men jag har ändrat mig. Nu gillar jag vägtypen. Men det finns bilister - tyvärr alltför många - som ser 2+1-vägarna som någon sorts lekstuga. Säkerheten tycks komma i andra hand för vissa, både sin egen och andras. Kan någon förklara för mig varför så många kör 100 km/tim (eller högre) när det är två körfält och sedan sänker till 80-90 km/tim när det blir ett körfält? Det uppstår köer och irritation bakom jojochauffören.
Och vad gör vederbörande när det blir två körfält igen? Jo, han ÖKAR farten till 100 km/tim - eller inte sällan ännu högre - varpå bakomvarande bilkö inte hinner köra om innan vägen blir enfilig och det blir ännu mer irriterat i kön. Jag har åtskilliga gånger upplevt dessa jojochaufförer på 2+1-vägarna. Jag har sett mycket irriterade bilister som mer eller mindre trängt sig förbi jojochauffören och kastat sig in framför. Det är naturligtvis fritt fram för en bilist att köra 80 eller 90 på 100-väg, men tro mig, det är många (skrämmande nog!) som demonstrativt utnyttjar 2+1-vägarna till att reta upp sina medtrafikanter och som därför måste betraktas som betydligt mer trafikfarliga än de som kör 140 km/tim genom Halland på en torr och fin E6:a.
Men jag gillar ändå 2+1-vägarna - eller rättare sagt: Jag har lärt mig att tycka om dem, speciellt under vintern när det är mörkt och när jag åker på vägsträckor som jag inte känner till så bra. Det blir förstås ryckig trafikrytm ibland även utan jojochaufförer. På väg hem från södra Sverige i somras blev det plötsligt tvärstopp på E4:an vid Ljungby. En olycka, trodde jag , men det var helt enkelt trafikintensiteten som var för hög. Jag känner lite vemod också. Förr i tiden, när det inte fanns 2+1-vägar, åkte jag oftast (inte alltid, det berodde på väglaget) ut på vägrenen för att släppa förbi de som åkte fortare, och nästan alltid fick man ett vänligt tack tillbaka. En hand i backspegeln eller en blink med höger och en blink med vänster. Man blev glad och det blev en känsla av samhörighet.
På samma sätt var jag inte sen att tacka när någon släppte förbi mig, men det trasslade till sig när det inte längre gick att göra EN blinkning på min bil, det blev automatiskt tre blinkningar. Och eftersom jag har en svart rullgardin i bakrutan syns inte min backspegeltackning. Det finns fortfarande breda vägrenar på många ställen. Jag rekommenderar alla att släppa förbi den snabbare trafiken (även om man håller laglig fart och mer än det) i största möjliga mån, men tvinga ALDRIG ut någon i vägrenen genom att nafsa i stötfångaren i flera kilometer och blinka med helljuset.