Apoteas vd anklagas från många håll av att styra företaget med metoder som orsakar arbetsmiljöproblem.
Enligt en granskning från tidningen Etc är arbetsmiljön på Apoteas lager i Morgongåva ett stort problem. Övervakning av de anställda, stressrelaterade sjukdomar och kollektiva bestraffningar är några av de problem som är vardag enligt granskningen. Tidigare har UNT intervjuat företagets vd Pär Svärdson som inte håller med om att arbetsmiljön på företaget är ett stort problem.
Nu har UNT har pratat med Selina Karan som nyligen jobbade på Apotea, hon ger sin bild av arbetsmiljön på lagret.
Knappt en månad efter studenten fick Selina Karan vuxenlivets första jobb. Hon skulle jobba helgpass på Apoteas logistikcenter i Morgongåva.
— Jag hade precis gått ut gymnasiet och behövde ett jobb och så dök den här möjligheten upp. Så jag var ändå taggad när jag skulle börja mitt första pass och ville verkligen göra bra ifrån mig, säger 19-åriga Selina Karan.
Selina Karans arbetsuppgift var att plocka och packa varor på det enorma lagret. På den läsplatta som används i arbetet fanns en klocka som hela tiden räknade ner och när klockan blev röd betydde det att man var för långsam. Ganska snabbt insåg hon att stressen på bland lagerarbetarna och arbetsledarna var något hon aldrig hade varit i närheten av tidigare.
— Den första dagen sa de att det var okej om man plockar långsamt i början men att cheferna inte kommer bli glada om det fortsätter så. Men arbetsledarna var så stressade och pressade av att få ut grejerna så snabbt som möjligt att det gick ut över hela arbetsplatsen. Det finns ju regler om att man inte får springa med vagnen för att ingen ska bli skadad. Men om man låg efter sa de ändå åt oss att springa, trots att alla vet att det är farligt, säger Selina Karan.
Hur reagerade arbetsledarna när ni låg efter i tid?
— Det var ren panik. De allra flesta var väldigt snälla i grunden. Men man märkte att de var under jättehård press från deras chefer och de kunde bli väldigt upprörda när vi låg efter. Och det är klart att det spred sig till oss vilket gjorde att det blev ännu värre och gjorde att många mådde dåligt.
— Till och med på rasterna låg de på oss. Man jobbar från 07.30-17.30 och har en timmes rast totalt. Men det gick aldrig att varva ner och när rasten började gå mot sitt slut sa de åt oss att man måste skynda sig ner igen. Stressen följde med oss överallt, trots att det är på rasterna man ska få en chans att vila från den.
Stressen och pressen på Apotea har också fått mer långtgående konsekvenser för Selina. Nu går hon hos en psykolog på grund av utmattningssymptom som började under tiden på Apotea.
— Jag var helt orkeslös, orkade inte göra någonting och det hjälpte inte hur mycket jag än vilade. Sedan påverkar det humöret också, jag blev väldigt lättirriterad och allmänt orolig. Jag fattade det inte medan jag jobbade där, jag tänkte väl att det var normalt att bli så trött av jobbet. Men när jag pratat med min psykolog nu så förstår jag att det var på Apotea det här började och att allt bara blev för mycket.
Efter fyra månader på Apotea fick hon inget förlängt kontrakt. Nu har hon ett nytt jobb som hon trivs betydligt bättre med där stressen är mycket mindre.
— När de sa att jag inte fick förlängt blev jag faktiskt lite lättad. Jag skulle faktiskt aldrig sätta min fot där igen och rekommenderar ingen att söka jobb där då jag vet hur många det är som mår dåligt av att vara där.