Luthando Qave drömde fortfarande om en framtid som rugbyspelare när han för första gången mötte opera hemma hos sin musiklärare. De klassiska styckena golvade den sydafrikanske 14-åringen helt och något år senare, i samband med en tävling på skolan, sjöng han en aria ur "Figaros bröllop".
– Det var då som jag insåg att jag kunde sjunga opera, innan dess hade jag bara sjungit i kyrkokören. Min mamma är väldigt kristen och det var ett krav – inte ett val – att gå i kyrkan, vilket även innefattade att sjunga i kören, berättar Luthando Qave över telefon från Göteborg.
Om några timmar ska han infinna sig på Göteborgsoperan för smink och kostym, inför kvällens generalrepetition av "La bohème" som har premiär i helgen. Särskilt nervös är Luthando Qave inte, men lite nerver kan samtidigt vara bra för att vara på tårna, menar han. I Puccinis opera gör han rollen som konstnären Marcello.
– Marcello bor med sina vänner och har ett komplicerat av– och påförhållande med sin flickvän. Han är en glad person som hittar lösningar på det mesta. Jag har gjort honom tidigare i Israel och i Stockholm, även om koncepten skiljer sig åt något. Marcello är en av mina favoriter att sjunga.
Den där sångtävlingen hade stort inflytande på Luthando Qaves riktning och efter gymnasiet fick han en plats som baryton på operan i Kapstaden. Enligt honom själv var han där vid ett perfekt tillfälle, då operan gjorde gästspel i Europa. Under ett besök i Sverige uppmuntrades Luthando Qave att söka till Operahögskolan i Stockholm. Av flera hundra sökanden kom han in på första försöket.
2010 fick Luthando Qave ett stipendium av Anders Wall-stiftelsen och kort därefter antogs han till Metropolitanoperans talangprogram i New York. Mellan resor, genrep och nya operahus är det en plats i västra Uppland som har varit hans fasta punkt de senaste åren, Morgongåva.
– Efter Metropolitan såg min vän Cari Hildenbrand hur jag kämpade från plats till plats med alla mina resväskor, och erbjöd mig ett av hennes rum. Jag blev en del i familjen och förra året köpte jag en egen lägenhet i Morgongåva.
Hur är det att bo på en så liten ort efter att ha bott på en plats som New York?
– Jag älskar det. Det är något rofyllt med platsen. När du alltid lever i en resväska är det lugnande att vara på en plats där det enda du hör är tystnaden och tågen.