– Det är jätteviktigt att vi kommer in i den experimenterande fasen. Men tyvärr har vi inte samma möjligheter till det i dag, utan möter fler ungdomar som hunnit fastna i ett missbruk.
Det säger Pirkko Uusitalo som sedan fjorton år tillbaka är socionom och familjebehandlare på Ungdomscentrum, den enhet på Uppsala kommun som hjälper unga att bryta missbruk.
Den sista december 2016 avslutades ett mångårigt samarbete mot drogmissbruk mellan Ungdomscentrum och Uppsalas grund- och gymnasieskolor. Detta sedan politikerna i utbildningsnämnden beslutat att spara in de 2 miljoner kronor som samarbetet kostat årligen.
Sedan drygt ett år tillbaka kan skolor därför inte längre skicka elever med misstänkta drogproblem direkt till Ungdomscentrum för urinprovtagning och samtal. I stället ska skolan göra en orosanmälan till socialtjänsten, samt uppmana föräldrarna att ta kontakt med Ungdomscentrum. Det gör i regel att det tar längre tid att få kontakt – eller i vissa fall att ingen kontakt alls tas.
– Vissa föräldrar har en oro att blanda in socialtjänsten i stället för att se det som den hjälp som det faktiskt är, säger Pirkko Uusitalo.
Även tidigare behövde socialtjänsten och föräldrarna involveras. Men det gick betydligt smidigare när skolan drev frågan och bokade tid hos Ungdomscentrum, enligt Pirkko Uusitalo. Att bryta ett missbruk i ett tidigt skede gör också att föräldrarna orkar kämpa mer, säger hon.
– Då har föräldrarna inte hunnit tappa hoppet och de känner fortfarande igen sin ungdom. Ett etablerat missbruk för med sig ett väldigt destruktivt beteende med mycket bråk, hemligheter och misstänksamhet hemma.
Också från skolans håll kommer skarp kritik mot det avbrutna samarbetet. Lisa Blom som är kurator och elevhälsokoordinator på Gränbyskolan märker att det blivit svårare för ungdomar att få stöd och hjälp fort.
– Vi ser att det tar längre tid i dag, vilket är väldigt olyckligt. Om barnet är i missbruk och inte får hjälp snabbt kan ju missbruket befästas och bli svårare att ta sig ur.
Lisa Blom tycker att utbildningsnämndens politiker bör tänka om. Att inte bekosta samarbetet med hänvisning till att det är socialtjänstens ansvarsområde är feltänkt, anser hon.
– Vi har alla ett gemensamt ansvar för barnen. Och missbruk påverkar skolgången, så det påverkar ju utbildningsförvaltningen ändå. Att vi samarbetar över förvaltningsgränserna för att hjälpa individer är A och O.
Kuratorer på gymnasieskolorna kommer i dagarna att ta upp frågan på ett möte. Ulla Klefbom som är rektor på Sprintgymnasiet, tidigare Bolandsgymnasiet, beklagar att den direktkontakt som skolorna förut hade med Ungdomscentrum har försvunnit.
– Samarbetet för att hjälpa eleven på bästa sätt är jätteviktigt, säger hon.
– Den största konsekvensen för oss på skolan är att vi inte får veta hur det går för eleven. Vi kan bara göra en orosanmälan till socialtjänsten, men får sedan ingen återkoppling. Vi vet inte ens om eleven har varit på Ungdomscentrum.
Utbildningsnämnden motiverade beslutet med att skolan ska lägga resurserna på annat än att se till att drogtester görs. Man menade också att skolorna gjorde fel som ibland skickade ungdomarna till Ungdomscentrum utan att först ha gjort en orosanmälan till socialtjänsten.
Caroline Hoffstedt (S), ordförande i utbildningsnämnden, vill inte återinföra möjligheten för skolorna att hänvisa elever till Ungdomscentrum för drogtest.
– Skolorna ska göra orosanmälan och sedan ska socialtjänsten besluta om test eller inte. Skolinspektionens rekommendation är att inte lägga detta på skolan, utan att det behövs ett myndighetsbeslut eftersom det handlar om elevernas integritet.
Däremot säger hon, med hänvisning till UNT:s artikel i lördags om en liberalare attityd mot droger bland Uppsalas unga, att utbildningsnämnden ska titta på om Ungdomscentrum och skolorna bör samarbeta mer förebyggande.
– Utvecklingen måste stävjas. Sedan får vi fundera över i vilken form arbetet ska ske.