Han har jobbat för klimatet hela sitt yrkesliv. Rest, föreläst, diskuterat och hittat nya samarbeten. Men nu stannar Isak Stoddard upp. Efter tio intensiva år inom Uppsalas akademiska värld tar Isak sabbatsår – och åker till en stuga i fjällen.
Det är tid för återhämtning.
– Det blir ett experiment. Jag vill sakta ned och komma bort ett tag från alla projekt och möjligheter som finns i Uppsala.
Han är projektledare för Zennströms klimatprofessur vid Uppsala universitet, ett uppdrag med tyngd, inte minst nu. Tiden att minska uppvärmningen av planeten – och klimatförändringarnas katastrofala följder – börjar bli knapp.
De senaste två åren har Isak Stoddard jobbat med brittiska klimatprofessorn Kevin Anderson. De har rest med tåg över hela landet. Efter ett tag i samarbete med klimatprofessorn som slutat flyga, har Isak Stoddard valt att också undvika flyget.
– Det handlar om att ta ansvar.
Isak Stoddard beskriver det sköra livet på vår planet. Redan nu försvinner livsformer och miljontals människoliv hotas av växthuseffekten som värmer upp planeten.
– Klimatfrågan är egentligen ganska enkel. Det enda vi behöver göra är att sluta gräva upp fossila bränslen, konstaterar han.
Vid Fyrisån i Uppsala skiner solen, träden börjar skifta i höstfärger. Isak Stoddard funderar på om han ska ha håret utsläppt eller uppsatt på fotografens bilder.
– Det är något skönt med att sakta ned, säger han.
Samtidigt är det ovant. Det var som masterstudent som Isak Stoddard började jobba som amanuens på Centrum för miljö- och utvecklingsstudier (CEMUS), som drivs av Uppsalas båda universitet. Det ena ledde till det andra. Han blev tillfrågad om att söka en fast tjänst som utbildningsansvarig och har sedan innehaft flera olika roller på CEMUS, bland annat som tillförordnad programdirektör och biträdande föreståndare.
Inför valet stod han i riksdagen och gav en kommentar på Miljöpartiets klimatpolitik, dagen före vi träffas satt han och pratade om artificiell intelligens (AI) med Skypemiljardären Niklas Zennström och i våras träffade han operasångerskan Malena Ernman, hennes man Svante Thunberg och deras klimataktiva dotter Greta Thunberg. I Malenas nya bok "Scener ur hjärtat" citeras Isak Stoddard på flera ställen. Han syns även på ett foto i The Guardian från 15-åriga Greta Thunbergs klimatstrejk i somras. Isak Stoddard sitter i bakgrunden och beskrivs i bildtexten som en av Gretas "supporters". Han gillar epitetet.
– Det hon gör, egentligen, är att hon typ säger "fuck you" till vuxenvärlden.
Han tycker att man både ska stödja hennes strejk och säga "förlåt". Att det blev en klimatstrejk är inte helt överraskande för honom.
– Det här idén låg liksom i luften i somras.
Ett frö släpps i väg och växer till liv någon annanstans.
Isak Stoddard är spindeln som kopplar ihop forskare med civilsamhället, lokala klimatinitiativ med internationella och konst med vetenskap. Han är en supernätverkare – en egenskap han säger att han lärt sig i samarbete med kollegorna på det tvärvetenskapliga CEMUS.
Han flyttar på min mobiltelefon som spelar in vårt samtal. Han vill bort från distraktioner som att vara konstant uppkopplad – och kanske hitta något mer meningsfullt i fjällvärlden.
Han och flickvännen Ingrid ska bo i en stuga som Isaks morfar Uppsalakonstnären Ragnar Johansson och mormor Maria Johansson byggde på 1951 i Funäsdalen. Huset ligger en kilometer från närmsta väg och granne.
– En del kan nog tycka att jag är priviligerad som bara gör det här. Varför ska du sticka nu när du jobbar med en så viktig fråga? kan folk undra.
Tillsammans med Kevin Anderson har Isak Stoddard de senaste två åren räknat på en budget för Sverige, samt för flera län och kommuner. Det handlar inte om kronor och ören, utan om koldioxid. Gasen, som stannar i atmosfären länge, stärker växthuseffekten som värmer planeten.
– Vi har vänt ut och in på jordskorpan på kort tid. Det är inte konstigt att det blir konsekvenser.
Nyligen räknade Kevin Anderson och kollegorna på CEMUS ut en ny koldioxidbudget för Sverige. Det lilla fönstret för att hinna minska utsläppen i tid har minskat.
– Parisavtalet, den politiska överenskommelsen om 2-gradersmålet, är ingen vetenskaplig gräns, men det är något att förhålla sig till. Hur mycket koldioxid har vi kvar att släppa ut i fall vi vill klara åtagandet? förklarar Isak Stoddard.
Minst 10 procent per år behöver Sverige, med omedelbar verkan, minska utsläppen av koldioxid. Helst uppåt 18 procent. De närmaste fyra-fem åren är avgörande för våra barn och barnbarns framtid, menar Isak.
– Kevin Andersson är ganska konservativ i sina antaganden. Han försöker inte anpassa sina analyser till ekonomiska och politiska faktorer. Han ser även till ett rättviseperspektiv. Vi i Sverige hör till de länder som stått och står för stora utsläpp, därmed ska vi minska utsläppen i en något snabbare takt.
Det finns en orättvisa inbyggd i klimatfrågan. De som historiskt släppt ut minst koldioxid, är också de som kommer påverkas värst av klimatförändringarna. Fattiga länder med liten infrastruktur (och därmed mindre klimatpåverkan) kommer i många fall drabbas först av översvämmade städer, höjda vattennivåer och höjda temperaturer.
– Även en global temperaturökning på bara 1,5 grader innebär att många människor kommer dö. 2-grader är ännu farligare. Det här är inte en säker nivå, säger Isak Stoddard.
Han refererar ofta till Kevin Anderson som han jobbat så nära under två år.
– Det är fortfarande möjligt att nå Parisavtalet. Kevin säger att vi har ett val: vill vi leva på en beboelig planet? Samtidigt säger Kevin att risken är stor att vi väljer att inte klara Parisavtalet.
Är det redan kört alltså?
– Du får ett zensvar. Det är alltid kört och det är aldrig kört. Jag tror inte mänskligheten finns kvar när solen till slut slukar jorden. Frågan är vad vi gör av den tiden som är kvar, om det så är 200 år eller 2 miljoner år tills mänskligheten dör ut, säger Isak Stoddard.
Han fortsätter på en mer existentiell tankebana.
– Vem vill jag vara som människa? Vad i det mänskliga vill vi rädda?
Han tror att för att begripa och ta till sig klimatfrågan behövs ett avstånd, ett mellanrum mellan att få tillgång till kunskapen och att agera utifrån vetskapen.
– Om man stannar upp kanske det sjunker in att det här sker i nutid. Då blir det lättare att formulera en lämplig respons. Det jag hoppas är att jag får tid att stanna upp nu ett halvår, ett år, och så kan jag jobba mer intensivt och fokuserat när jag är tillbaka.