Klimathotet ger känsla av skuld

Stormarna avlöser varandra, det pratas om skånsk vinter i Mellansverige och tussilagon kikade upp redan i januari. Det är klart att vi blir oroliga. Men problemet är så stort och svårt. Vad spelar det för roll vad jag gör?
- Vi blir lätt apatiska om vi inte samtidigt får väldigt konkreta råd om hur vi kan slippa undan hotet, säger Andreas Nilsson, doktor i psykologi vid Göteborgs universitet.
Förenklat reagerar vi på två olika sätt när vi står inför ett hot.
- Vi flyr eller kämpar emot, säger Andreas Nilsson.
När det gäller klimathotet försökte de flesta fly, länge. Forskare spred kunskap om människans påverkan på klimatet i ett 20-tal år innan politiker och medier tog frågan på allvar. Det fanns ju andra forskare, om än färre, som hävdade motsatsen. Det kunde finnas naturliga förklaringar. Och hotet kändes så avlägset.

Nu när de flesta är överens om att vi genom vårt sätt att leva faktiskt har en stor skuld till att jordens medeltemperatur ökar, är det dags att ta itu med problemen. Men om man inte känner sig hoppfull så blir oron förlamande. Å andra sidan tänker människor som är hoppfulla men inte särskilt oroliga att "det där ordnar sig".
- De är sämst på att bete sig miljövänligt. Det vore intressant att titta närmare på den gruppen, säger Maria Ojala.
Hon är doktor i psykologi vid Örebro universitet och forskar om hur tonåringar och unga vuxna förhåller sig till klimathotet.
Hur vi reagerar beror alltså på balansen mellan oro och hopp inför framtiden. Båda behövs för att vi ska ändra vårt beteende.

Maria Ojalas studier visar att många unga känner hopplöshet och inte gör så mycket för miljön. De är uppväxta i en miljöförstörande omgivning med mycket prylar, resor och hög energiförbrukning.
- Jag tror de är fast i vanor. Vanemönster är svåra att bryta, säger Maria Ojala.
De flesta är ändå medvetna om hotet, så det handlar inte om förnekande, utan mer om att det i praktiken är svårt att leva upp till idealen.
Fast en del smiter ut bakvägen, avsäger sig sitt eget ansvar och tycker att andra ska lösa problemen - politikerna, forskarna eller de länder som släpper ut mest koldioxid, till exempel USA och Kina.
En som inger hopp är Eva-Lotta Sundblad, doktorand på psykologiska institutionen i Göteborg. Hon tycker att vi ska komma ihåg att det går att göra saker för att förändra den oroande utvecklingen.
- Vi har ju påverkat klimatet omedvetet. Då kan vi också påverka det medvetet.

Klimathotet ger känsla av skuld

Hur reagerar vi på hotet om klimatförändringar? Det är inte det första globala hotet vi ställts inför, men den här gången är vi alla en del av problemet och det ger oss skuldkänslor.