När man går runt reningsverket i Kungsängen slås man av att det egentligen inte luktar särskilt mycket. Det är egentligen bara inne i det hus där grovrensningen sker som det luktar särskilt starkt.
Hit till reningsverket kommer avloppsvattnet från hela Uppsala tätort samt Bälinge, Lövstalöt, Gunsta och Länna.
Avloppsreningen är uppbyggd för att ta hand om allt som kommer från kroppen, utom hår. I praktiken betyder det kväve, fosfor och organiskt material.
En del av det Uppsala Vatten vill att vi undviker att hälla i avloppet, som tops, fett, tamponger och hår, kan orsaka stopp i rören. Annat, som kemikalier, rinner rakt igenom eller kan i värsta fall slå ut den biologiska reningen så att avloppsvattnet rinner delvis orenat genom reningsverket.
Därför ska man se till att fimparna från askkoppen och resterna från färgburken inte hamnar i avloppet.
– Vi jobbar hela tiden uppströms för att få bort sådant vi inte vill ha i avloppet, säger Walter Johansson, chef för Kungsängsverket.
Det innebär att industrier och annan verksamhet renar sitt avlopp från kemikalier och andra föroreningar innan det skickas vidare till reningsverket. Men det stora problemet är egentligen inte de stora föroreningskällorna utan många små saker där var och en tycker att det inte gör så stor skillnad.
Ett problem som börjat uppmärksammas allt mer är läkemedelsrester i avloppsvattnet. Det är mediciner som man ätit och som hamnar i urin och avföring när de passerat kroppen. Vissa läkemedel bryts ner i den biologiska reningen i reningsverket, men andra rinner rakt ut i Fyrisån, där det ställer till problem i miljön.
Planer finns därför att bygga till ett reningssteg för läkemedel.
Reningen sker i flera steg. Först går det genom ett galler som rensar bort större skräp och toalettpapper. Här fastnar bomullstoppsen, vilket kan sätta igen gallret.
– Folk ringer och frågar om vi kan hitta smycken om de råkat spola ner det i avloppet. Men det är i princip omöjligt, säger Walter Johansson, och visar upp en skål med exempel på några saker som fiskats upp i grovrensningen.
Därifrån pumpas vattnet till en försedimenteringsbassäng där fasta saker sjunker till botten. I den biologiska reningen tar man hjälp av mikroroganismer som bryter ner framför allt kol- och kväveföreningar. I nästa steg tillsätter man järnklorid som reagerar med fosfor som sjunker till botten i sedimenteringsbassänger.
När vattnet sedan pumpas ut i Fyrisån har fosfor och organisk substans renats till 99 procent medan kvävet minskats med 82 procent.
– Det är i princip badkvalitet på vattnet. Fosforhalten är som grundnivån i Fyrisån, säger Walter Johansson.