De hemvärnetssoldater som har väpnad tjänst måste ha gjort militärtjänstgöring. Men för den som inte har gjort det finns många andra möjligheter att delta i Hemvärnet som till exempel hundförare eller i Lottakåren.
Gräset bredvid grusplanen på det stora militärområdet börjar röra på sig. Som i en rörelse reser sig ett trettiotal kamouflagefärgade män ur gräset och ställer upp sig på två led. Det är dags för patrullering med hund.
Här på Skogstibble, tre mil utanför Uppsala, pågår Hemvärnets årliga krigsförbandsövning med 21:a hemvärnsbataljonen. Under fyra dagar ska cirka 270 hemvärnssoldater öva allt från hur man placerar ut minor till olika sätt att hitta indikationer på var fienden gömmer sig.
Bredvid de uppställda soldaterna ligger hemvärnshunden Esprit och solar sig på en gräsplätt. Han ska leda patrulleringsövningen och söka efter spår från fienden. I nuläget är det svårt att se att den lurviga högen på marken ska leda i strid. Men det finns en tanke med hans flegmatiska uppenbarelse.
– När man inte jobbar då vilar man i det militära, vilket Esprit gör, säger Seved Andersson som står vid Esprits sida.
Seved Andersson är hundförare i hemvärnet och Esprits husse. Till vardags är han fordonslärare i Tierp. Han har varit engagerad i hemvärnet i 25 år.
Seved Andersson, hundförare, med hunden Esprit. Esprit leder patrulleringsövningen och har en militärutbildning på 200 timmar.
Som hundförare behöver man inte ha gjort militärtjänstgöring som de soldater som bär tyngre vapen, det är hunden Esprit som är hans vapen och verktyg.
– Esprit är har gått en 200 timmar lång utbildning för att bli patrullhund med inledande lämplighetsprov och ett avslutande prov. Efter det skriver man ett avtal så att hunden kan börja arbeta i det militära.
Det är dags för Esprit att ge sig ut i skogen och ta täten tillsammans med Seved före de 30 soldaterna som står uppställda och väntar. Om Esprit känner lukten av främmande personer signalerar hon det till gruppen som gör sig beredda på strid.
Plutonchefen Daniel Boström är till vardags enhetschef inom svenska kyrkan på Uppsala stift. Han har varit aktiv inom Hemvärnet i 18 år och har blivit kompis med flera av de soldater han övar med.
Längst bak i ledet går plutonchefen Daniel Boström. Till vardags är han enhetschef inom svenska kyrkan på Uppsala stift. Han har varit aktiv inom Hemvärnet i 18 år och har blivit kompis med flera av de soldater som smyger på stigen framför honom. Han är en av de soldater som lägger ner mycket av sin fritid på Hemvärnet med ungefär 40 aktiva dagar om året
– 2014 var i Västmanland och 2018 i Kårböle och släckte bränder. Hemvärnet gör ju också mycket eftersökningar när människor har försvunnit.
Det kan låta som att Hemvärnet är mycket action, men enligt Daniel Boström är det mycket att vara beredd när inget händer.
Kriget i Ukraina har ökat intresset för Hemvärnet och försvarsfrågan har gått från att vara en politisk fråga för de mest intresserade, till en fråga för nästan alla. I torsdags meddelade försvarsminister Peter Hultqvist att försvarsbudgeten ska öka från 1,26 procent av BNP till 2 procent. En årlig kostnad på 108 miljarder kronor.
Hemvärnets krisförbandsövning i Skogstibble.
Daniel Boström tycker att det är en bra utveckling att Sverige och svenskarna börjar ta försvarsfrågan på större allvar.
Nu tränar vi ju inför krig här, men hur ser du på att faktiskt gå in och kriga om Sverige blir invaderat?
– Jag har en tydlig plan för min familj och vart jag ska ta dem om det blir krig. Jag har mat för över en månad hemma och även mat och vatten till grannen om han skulle sakna.
Men att kriga själv då, hur ser du på det?
– Med lugn. Om jag är i krig då fokuserar jag på vad jag ska göra, inte på vad som händer i Ukraina eller vad andra gör. Jag går in i min bubbla och gör min uppgift.
Rebecca Persson från Uppsala hjälper till att gräva ner minor under Hemvärnets krisförbandsövning i Skogstibble.
Då och då stannar truppen upp och spejar genom träden. Skott hörs ovanför trädtopparna och Esprit tar plutonen tillbaka till parkeringen där övningen började. Där står Christer Lindberg som är hemvärnshandläggare Upplands- och Västmanlandsgruppen. Han har sedan kriget bröt ut i Ukraina 24 februari tagit emot över 800 ansökningar.
– Jag har aldrig sett något liknande! Normalt brukar vi få in tio ansökningar i veckan. Det är jättekul och jag hoppas att det är ett genuint intresse och inte bara något för stunden. Vi vill ju att människor blir kvar i förbandet även när kriget är över. Hemvärnet är ett långsiktigt engagemang.
För den som går med i Hemvärnet väntar från fyra eller åtta övningsdagar om året, beroende på förbandstillhörighet. Utöver det finns en mängd olika utbildningar om man vill, och enligt Christer Lindberg är det ett väldigt bra sätt att utvidga sitt nätverk och få nya kamrater. Det är en stor blandning av yrken och samhällsklasser. I plutonen som Daniel Boström är chef för är det av en slump väldigt många chefer.
Är det många som träffas och blir kära?
– Absolut! Jag har sett många exempel på par som hittat varandra här, och det vore ju nästan konstigt annars med tanke på att det är så mycket folk som möts.
Rebecca Persson från Uppsala pluggar till psykolog vid Uppsala universitet och innan det gjorde hon lumpen, vilket gör att hon får bära större vapen som hemvärnssoldat.
För den som händelsevis skulle vara på jakt efter att träffa någon är Hemvärnet kvinnornas marknad. Bara 13 procent av de 22 300 hemvärnssoldaterna är kvinnor, något som organisationen självklart vill ändra på. En förändring är dock inom räckhåll eftersom hela 35 procent av de 800 som ansökt Upplands- och Västmanlandsgruppen den senaste tiden är kvinnor.
Några kilometer bort i en annan del av skogsområdet övar en pluton på att gräva ner minor, gömma minor i skogen och förbereda för att sänka ett attackerande fordon genom en gruppattack. Gainako Jallow har ett Pansarskott 86, hängande över axeln. Han gick en två veckors utbildning för att lära sig skjuta med den. Det är samma slags pansarskott som Sverige skänkt 5000 stycken av till Ukraina. Ett engångsvapen som primärt har till uppgift att förstöra hårda mål som exempelvis bepansrade stridsfordon.
För den ukrainare som inte får någon utbildning står en anvisning på engelska hur man gör för att avfyra vapnet.
Gainako Jallow visar upp Pansarskott 86, vilket Sverige nyligen exporterat till Ukraina.
21-åriga Rebecca Persson från Uppsala står och hackar med en spade för att gömma en mina i grusvägen. Hon gjorde militärtjänstgöring för ett par år sedan och är militärkock. Den här dagen har hon tagit ledigt från studierna på psykologprogrammet vid Uppsala universitet för att genomgå den här övningen.
– Jag gjorde lumpen för att jag tyckte att det var en viktig och spännande utmaning och jag vill gärna bidra med det jag kan. Av samma anledning är jag med i Hemvärnet.
Lite längre bort går en grupp igenom olika handgranater, pansargranater, gevärsgranater, fragmenterade bomber och minor. En stor del av ammunitionen som ligger i gräset användes i det forna Östeuropa. Den dag ryssen attackerar ska soldaterna känna igen en rysk mina på marken.