– Det här är absurt. Jag kunde inte tro att det såg ut så här innan jag såg det själv.
Marie Lifvendahl står i foajén till Grand på Trädgårdsgatan. Bardisken bakom henne är uppdukad med matlådor, smörgåspaket och påsar med hygienartiklar.
Hela tiden kommer unga killar in och får en kram, en klapp på axeln, ett leende - och mat.
Marie Lifvendahl är en av initiativtagarna till matutdelningen. UNT har berättat om att över 100 personer just nu köar för ett fadderhem i Uppsala. Många tvingas under tiden att bo på gatan. Enligt Stadsmissionen lever mellan 20 och 40 ungdomar i akut hemlöshet, men det är många fler som flyttar runt eller bor hos kompisar för att få tak över huvudet. En av dem är Asef Mozafari som kommit till Grand den här kvällen. Nu bor han hos kompisar, men han har bott ute i långa perioder.
– Förra vintern åkte jag tåg till Gävle på natten och tillbaka på Uppsala på morgonen för att ha tak över huvudet när det var kallt.
Någon ekonomisk ersättning får han inte efter att hans ålder skrevs upp till över 18 år.
– Det här är bra, man får hjälp här om man inte har bostad eller pengar, säger han om matutdelningen på Grand.
Men framtiden för vad Marie Lifvendahl kallar "soppköket" är oviss. Det saknas en lokal. Möjligheten att vara på Grand, där man varit i de två veckor man hållit på, finns inte kvar efter i kväll.
– Jag gjorde ett upprop för några veckor sedan för att få till ett slags soppkök och också ett tältläger. Maten har vi lyckats med, men nu behöver vi en ny lokal, men också militärtält som går att ha kamin i så att man får värme. Det blir kallt ute nu, säger Marie Lifvendahl.
– Vi behöver också ha mark att sätta upp tälten på, fyller Johanna Strandh i, en annan av de ideella krafterna bakom matutdelningen.
De beskriver rättsläget för den här gruppen människor som fullt av luckor.
– Var de än går ramlar de igenom, säger Karin Hallén Sehlin, ytterligare en av dem som möter de unga killarna när de kommer.
LÄS MER: Akut läge för hemlösa ensamkommande
Marie Lifvendahl säger att regelverken är så snåriga att inte ens hon som är jurist på regeringskansliet till vardags kan förklara eller förstå alla gånger. Och Sverige har ett moraliskt ansvar för att ta hand om de här killarna, menar hon. På facebook delade hon häromdagen med sig av sin frustration i ett öppet inlägg. "Vi har gjort människor som kämpat så mycket till uteliggare. Det finns förklaringar, men det finns inte längre ett förlåt.", skriver hon bland annat.
– De har fått vänta så länge på sina besked. Jag har en som bor hemma hos mig nu som efter tre år ännu inte fått ett första besked, säger hon.
LÄS MER: Ismail och Morteza sover i Uppsalas parker
En annan som hämtar mat är Mohammad Soltani. Han bor hos en svensk familj som han själv fått kontakt med.
– Det är en jättefin familj. Men den ersättning jag får på 1 800 kronor per månad räcker inte långt för att köpa mat, kläder, åka buss, skaffa cykel, och så vidare.
Just innan köket måste packas ihop kommer en kille som har fastnat i en byråkratisk rävsax runt sin skolgång, där han är för gammal för gymnasiet, men inte får gå på komvux eftersom han inte har uppehållstillstånd. Men han vill gå i skolan. Kvinnorna på plats försöker tänka ut en plan. Kan folkhögskola vara ett alternativ? De vet flera killar som går där.
LÄS MER: Fakta: Den nya gymnasielagen
En annan som kommer är Abbas. Han bor hos en kompis i dag, och har ansökt om att få stanna i Sverige enligt den så kallade gymnasielagen. Han fick vänta 21 månader innan sitt första besked.
– Jag får ingen ekonomisk ersättning efter att min ålder räknades upp. Jag har svårt att köpa mat och kläder.
Han beskriver hur han skickats runt som en boll mellan Migrationsverket och kommunen. Hans mående har tagit stor skada av alla turer och osäkerhet, säger han.
Insatserna från Marie Lifvendahl och de andra som ordnat matpaketen är fantastisk, säger han.
– Det här är till stor hjälp för oss.