Redan klockan 12 finns knappt en endaste ledig gräsplätt på hela Disagården. Överallt sitter fikar folk i gräset. De flesta äter ur medhavda picknickkorgar. Det är mycket jordgubbar, meloner och köttbullar och några har med sig hemgjorda superlyxiga snittar.
Till och med bredvid grisstian sitter folk på filtar.
– Vi brukar hålla till här, då kan ingen sitta bakom oss, säger Jocke Bergström och ler.
Han gillar att ha ryggen fri.
– Vi har firat midsommar på Disagården i minst 20 år. Vi började när barnen var små men nu är de stora och har sina egna firanden, säger Victoria Bergström.
Övriga i familjen Bergström kommer tillbaka år efter år för att de gillar atmosfären, att det är mycket folk och inget bråk.
– Midsommar är min favorithögtid. Det är sommar, familj, dans och tradition. Vi firar alltid här, säger Åsa Allaras när hon gör en blomsterkrans till barnet Clara.
Några som väntar på dansen är familjen Robert och Emma Strömgård med dottern Astrid. De har folkdräkter på sig.
– Midsommar är en familjehögtid som vi ska slå vakt om. Den får inte slätas ut. En del andra högtider har blivit alldeles för kommersialiserade, säger Robert Strömgård.
– Vi älskar att Sverige är ett så fantastiskt land och det är så roligt att fira tillsammans med andra människor, säger Emma Strömgård.
Så kommer en okänd man och vill ta en selfie med familjen, gissningsvis för att de har så fina kläder.
I luften surrar många olika språk, musiken börjar spela och Hanna Stenborg ropar på svenska och engelska.
– Är det några som vill dansa?
Hon kommer från Kulturföreningen Fyrisgillet och ska leda dansen med Pia och Louise Haglund, och musikerna från samma förening.
Platsen runt stången blir som ett vajande folkhav när hundratals midsommarfirare dansar med i visorna om grodor och elefanter, och aningen omgjorde "Räven raskar över ängen".
– Alla var så glada, så jag blev glad, säger Masayuki Ito, som är 19 år och tillsammans med ett 30-tal andra japanska skolungdomar besöker Uppsala under tre veckor för att lära sig engelska.
– Vi har inget liknande firande i Japan. Så roligt att människor gör allt detta tillsammans. Det har varit fantastisk; det roligaste som hänt under veckorna vi varit här, säger Runa Kanai som är 20 år.
Bägge tycker att danserna var lite konstiga, men säger att de lyckades hänga med ändå.
Mellan 3 000-4 000 besökare skattar Marie Nilsson, som är ordförande i Fyrisgillet, har kommit till Disagården.
– Det brukar vara mycket folk när solen skiner, säger hon som är den som borde veta bäst.
Sedan 1977 har hon bara missat ett endaste midsommarfirande.