Venezolanskt med bönan som bas

I vardagsrummet hörs toner från Radio Venezuela och väl inne i köket möts jag av en salig röra kastruller, grönsaker och kryddor. Det börjar bra. På spisen puttrar Venezuelas nationalrätt, Pabellón Criollo, i majestätisk gryta.
- Vår mat, som så mycket annat från Venezuela och hela Karibien, är en blandning av alla olika influenser som karakteriserar den delen av världen. Pirater, spanjorer, svarta och indianer, alla har de tillfört något till hur vår mat ser ut och smakar idag, säger Guillermo Garroz.

Några av huvudingredienserna i mat från Venezuela är spiskummin och koriander som araberna hade med sig till Spanien. Och frön från Annattobusken som inte smakar något men som ger vacker färg på maten var indianernas påhitt.
Men den kanske allra viktigaste ingrediensen i den här delen av världen är bönan, i vårt fall den svarta bönan, la caraota negra.
- Bönor äts varje dag hos oss, bönor och ris är som en slags basföda i Venezuela. Det finns massa olika bönor men jag lagar mest svarta bönor.

Under tiden har tvillingarna, Mikaela och Leonardo Garroz, kommit in från gården och vill hjälpa till i köket. De sätts på att strimla köttet, märgpipa. Instruktioner ges från mamma, Vanessa Garroz, om att strimla i trådsmala stycken.
- Vi brukar hjälpa till i köket, säger Leonardo och strimlar vant på.
En blandning av svarta bönor, fläsk och grönsaker står på matbordet och ryker, Leo kommenterar:
- Det ser ut som ett träsk.
Men på frågan om han och hans syster tycker om pappas mat svarar de bägge ja och vi får också veta att allt är bättre än skolpotatisen.

Arepas, majsbrödet som serveras till maten, är något av en religion hemma hos familjen.
-Varje helg, lördag och söndag, äter vi arepas, säger Vanessa Garroz.
I Venezuela går man till areperas, ett slags bageri, där det säljs arepas med en massa olika goda fyllningar.
- Venezuelas svar på hamburgare, tycker Guillermo.
Medan Señor Garroz omsorgsfullt lägger upp mat till oss frågar vi Vanessa lite i smyg om han verkligen är så duktig som det verkar.
- Han är duktig. Det är han som lagar mat varje dag. Inte bara från Venezuela utan även spanskt eftersom hans mor är från Andalusien.
Jamen vad hände med den latinske machon då?
Vanessa skrattar högt och säger att han är inte macho i köket men kompenserar det på andra områden.

Matbananerna är färdiga och nationaldrycken, Papelón con limón, kyld till perfekt temperatur, dags att äta.
Medan vi testar venezuelansk köttgryta med bönblandning, ris och matbananer sjunger Guillermo och spelar cuatro, Leonardo ackompanjerar pappa på maracas.
När vi även smakat Vanessas kaka, quesillo, en slags äggkaka, är vi så mätta och belåtna. Gudagott!
Romen kommer fram på bordet men då är det dags att packa ihop. Tyvärr.

Venezolanskt med bönan som bas

Stämningen är på topp hemma hos familjen Garroz. Guillermo möter upp i hallen iklädd blårutigt förkläde, flipflops med brasiliens flagga och ett stort leende; "Bienvenido!"