Storken

"Rökigt som sjutton, mysigt och nästan alltid proppfullt." Så hade kafépatrullen beskrivit Storken för fem år sedan. I dag är trivselnivån i de ombonade lokalerna fortfarande hög och fiket är fullproppat vid vårt besök. Glädjande nog för alla icke-rökare har bolmandet förpassats till ett stängt rökrum. Helt plötsligt har Storken fått potential för långfikande utan andnöd.

Utbudet lockar också det till att sitta länge. Hiawata-smörgåsen (42 kr) med majsbröd, soltorkade tomater, pesto och syrlig manouriost (som är krämigare och lite mildare än fetaosten) är riktigt stunsig och god, men i minsta laget för att kvala in som lunch. Det gör däremot den gigantiska grillade focaccian med brie och salami som är riktigt matig och har en härligt krämig fyllning. En av de godaste som patrullen tuggat i sig. (79 kr, inkl dryck och sallad.) Den goda men lite oljiga linssoppan (60 kr), serveras i tjusig gammaldags soppskål, med gott örtkryddat grillat bröd, kalamataoliver och tsatsiki.

Bland sötsakerna sticker den maffiga och chokladstinna Storken special ut, liksom deras "bägare" med bland annat philadelfiaost, citronfromage, blåbär och smält choklad på toppen. Den utgör en intressant och god blandning och är kanske mer av krogdessert än fika. Sticker ut åt andra hållet gör också cheesecaken med banan och kolatäcke, som bjuder på en märklig smakkombination som inte faller patrullen i smaken.

Storken

På Storken kan man njuta av en genuin kafémiljö, dessutom är utbudet rejält, konstaterar UNT:s kafépatrullen.