Stolta mattanter rör om i grytan

Köket är inte särskilt stort. Men här arbetar nio personer utan att krocka.
Klockan halv tio är redan 1 500 portioner färdiga. Det är mat som ska vidare till andra skolor och förskolor i Uppsala.
Bengt Wikholm packar värmeskåp i ställ som ska till Hågadalsskolan, Malma, Flogsta, Bokskolan, Gläntan, Montessoriskolan och förskolorna Täljstenen, Lingonbacken och Grannbarnen.
- Jag har jobbat på 17 skolor och här är den bästa stämningen. Här finns inga klasskillnader mellan olika yrkesgrupper. Alla samarbetar med varandra: städare, lärare, rektor, vi i köket, säger Bengt Wikholm.

Blanka bänkar
De har varit i gång sedan klockan halv sju på morgonen. Nästan alla rostfria bänkar blänker, de är avtorkade och tömda på skräp. I högtalaren skrålar sprucket ett meddelande och chauffören Stefan Karlsson står och trampar på stället i dörröppningen.
- Är Bokskolan klar, frågar han.
Tempot är högt och maten är lite försenad. På måndagarna är det extra tajt, ingenting har kunnat förberedas dagen innan. Dessutom går det ofta åt mera mat på veckans första dag än andra dagar. Eleverna äter inte bara mera på måndagar utan även första dagen efter lov.

300 liter i grytan
Kökschef Jelica Bosnjak vispar i 300-liters grytan som innehåller couscous. Hennes elvisp ser ut att vara dimensionerad för jättar eller för att kunna användas i cementblandare.
- Jag är stolt över att laga mat som gör så många barn mätta varje dag. För mig som kommer från Bosnien, där inte alla barn får mat, känns det extra bra, säger Jelica Bosnjak.
Sammanlagt ska hon vispa 110 kilo couscous den här förmiddagen. Hon har smaksatt grynen med örtagårdsbuljong, olja, salt och peppar. Till ska det serveras grönsaker, lammfärsbiffar eller vegetariska kikärtsbiffar och vitlökssås.
- Vill du ha hjälp med något, Jelica? frågar Kerstin Westman, när hon öppnar en ugnslucka och tar ut bleck efter bleck med kokta grönsaker.
Hon får en an aura av ånga som ramar in hennes huvud när den väller ut i köket.

Prickar av specialkosterna
Marzia Arbian och Rose-Mari Tegebro står en bit bort och prickar av alla specialkoster till nästa dag. Vissa elever ska ha mat utan laktos, andra utan gluten. Utan tomat, vegetariskt, utan laktos och tomat, utan baljväxter, och så finns det elever som inte kan äta mat som är blandad.
- Vi måste hålla koll på varenda portion specialkost. Inget får komma fel, säger Marzia Arbian.
Små klippta tejpbitar markerar de olika kosterna.
De nio i köket är enhetligt klädda i senapsgult och svart. De trivs på
jobbet, samarbetar och byter arbetsuppgifter med varandra för att få variation.

Diskmaskinen har gått sönder
Minst populärt den här dagen är grovdisken. Maskinen har gått sönder. Men det löser sig. Britt Preinitz rycker in och hon får flera kolleger med sig.
Hon tror att det goda arbetsklimatet beror på att när någon gjort en arbetsuppgift färdig alltid frågar om de andra behöver hjälp.
- Vi umgås även på fritiden. Det är då man lär känna varandra, säger Marzia Arbian, och tillägger att de är moderna mattanter och inte så där som hon själv minns dem från sin skoltid.

Men vill ni bli kallade för mattanter?
- Absolut, det använder jag systematiskt, säger Bengt Wikholm.
Han menar att de alla både är intresserade av mat och av ungdomar. De strävar efter att skapa en god kontakt med eleverna och brukar kunna diskutera allt från tv-program till politik med dem.
Än så länge är det lugnt i matsalen. På väggen fladdrar de tända ljusen stillsamt. De gröna växterna och det låga taket dämpar akustiken.
Men plötsligt stiger ljudnivån och det bildas köer från två håll. Årskurs åtta äter först och det blir trångt vid salladsbordet och matbleckan.
- Det här är ingenting, säger Bengt Wikholm och tillägger: Vänta till klockan halv tolv, då kommer ruschen.

Stolta mattanter rör om i grytan

När mattanterna på Eriksbergsskolan i Uppsala lagar sås till gratängen handlar det om 600 liter. Kokar de pasta blir det 200 kilo och till det 320 liter köttfärssås. Dagligen lagar de mat åt 2 200 personer. De är stolta över sitt jobb.