På menyn är det vegetariskt, ekologiskt och rättvistmärkt. När kaféverksamheten startade här i det gula huset vid Walmstedska gården för drygt fem år sedan var detta möjligen en nisch att fylla. I dag finns mer konkurrens, nu när många ställen vinnlägger sig om en ekologisk och närproducerad profil.
Den idylliska miljön med trädgården mot ån för tankarna till något genuint och lantligt, det skapar en förväntan om en mysig oas och sju sorters kakor.
Luncherna är enkla och går under diffusa namn som ”Veckans soppa” och ”Veckans sallad”, som man får fråga efter vad det är. Vid ett patrullbesök är potatis- och purjolök veckans soppa. Det är en fullständigt ordinär soppa av detta slag, man har ätit den hundra gånger förut. Med bröd och smör till blir det en nätt liten lunch, det räcker nog inte till för den som är ordentigt hungrig.
Pajen med rödbetor och fetaost är välgjord och smakrik, medan dagens sallad i form av bulgursallad med soltorkade tomater och fetaost är torr och fattig på protein. Salladsbladen, gurkan och tomaten vid sidan av likaså, någon slags dressing skulle behövas.
Konsten som hänger på väggarna byts ut en gång i månaden och då är det vernissage – därav namnet Kulturkaféet. Men någon gallerikänsla får man inte. Det är helt enkelt tavlor på väggarna, och broschyrerna som berättar om konsten ligger i en liten hög i en stor hylla bland andra papper. Det andas inte direkt kultur i den kala, vita lokalen.
Känslan av hemma-hos förstärks när det visar sig att latte- och espressovågen dragit förbi obemärkt här. Det finns enbart bryggkaffe att välja på, men det smakar nybryggt och är lagom starkt. Efter att lunchen till stor del gjort oss besvikna gör de hemgjorda bakverken verkligen sitt rätta jobb. Rawfoodbollen ligger rätt i tiden och smakar gott, en inovativ biskvi med hallon och vit choklad är så där lagom söt och seg i botten på samma gång. Brownien, även den med hallon och vit choklad, pendlar perfekt mellan sött och syrligt.
Kulturkaféet känns spretigt med den mindre lyckade lunchen gentemot det fantastiska fikat. Lite som att komma hem till en bekant du inte sett på länge – det är kul att ses men det lämnar ett förvirrat intryck av att ni inte riktigt vet var ni har varandra.
2015-09-18