På vandring i vinlandet

- Fint vin spottar man inte ut!
Christian Gombard är bestämd i sin åsikt. Han har precis visat hur vi ska värma vinglasen med handen - det är egentligen aningen för kyligt för provsmakning i hans vinkällare - lukta, snurra på glasen för att frigöra mer doft, lukta igen och sedan smaka. Och absolut inte spotta.
Chteau Clos La Madeleine ligger strax utanför den medeltida, kullerstensbelagda och nästan löjligt pittoreska staden Saint-Émilion. Vingården är liten, fyra hektar, och den första vi besöker på vår vandring.

I Saint-Émilion odlas druvorna i dalen, på sluttingarna och platån, och vi får prova ett av varje. Det tre år gamla vinet från sluttningen, för nästan 400 kr flaskan, är förstås det godaste. Det smakar? mer. På alla sätt. Fastän det helst ska lagras ännu längre.
Jag "kan" inget om vin, och har bara börjat lära mig vilka distrikt och druvor jag gillar. Intentionen att läsa på om Bordeauxviner innan vi åkte hemifrån försvann förstås i takt med tiden. Men det är ju å andra sidan för att lära oss som vi reser. Medan vi utrustade med en "road book" och en karta promenerar bland vinrankor och vingårdar, smakar, lär oss och förhoppningsvis inte går vilse körs bagaget vidare till nästa boende.

Fastän det är september är det nästan 30 grader varmt och vinrankor ger ingen skugga. På nästa chteau - de flesta är långt från riktiga slott - möts vi av en skällande hund. Någon guidning är det inte tal om, vi släpps in för att beskåda rader av tunnor i en lagerlokal medan städningen pågår. Sedan provar vi vin från två olika år. Jo, visst är de olika. Fast det är svårt att veta vad man ska göra med informationen. Det blir en halvflaska Fonrazade för nästa dags picknick.
I Saint-Émilions enda vanliga affär handlar vi baguette, getmjukost, färska vindruvor (lilablå, söta merlotdruvor med helt annan smak än den vi är vana vid från svenska affärer) och kexbollar fyllda med chèvre och peppar.
- Nous sommes suédois. Nous parlons seulment un peu franais.
Att inte kunna bra franska är ett hinder i Bordeaux. Men inte oöverstigligt. De flesta vinodlare pratar ingen eller lite engelska, men sänker gärna tempot på sin franska. Fast det är svårt att absorbera all information när man måste koncentrera sig så på att förstå. Vinifikation, lagringstider, jordmån och druvsorter är komplicerat på alla språk.

När vi slår oss ner i skolbänken på L'ecole du vin pratar Patrick Marchal som tur är engelska. De två timmarna går fort. Vi börjar med åtta små burkar med varsin doft. Fastän lukten är välbekant är det oväntat svårt att känna igen honung och vinbär med enbart näsan. Vi går igenom grundsmakerna (surt, sött, salt, bittert), provar tre viner och inser fördelarna med att göra det i grupp. När någon annan nämner doften av höstlöv blir den plötsligt självklar.
Nästa stopp är Entre-Deux-Mers, regionen mellan de floderna Garonne och Dordogne. Fastän vi ringt och bokat tid på Domaine de Bouillerot är det ingen på plats. Mais oui, det är ju Frankrike. Och skördetid.
Det känns snopet, men på kvällen får vi en riktigt god middag hos Agnès och Didier Delorme i Caudrot. Ett torn med tomat och ost till förrätt (Didier avslöjar att det är första gången Agnès lagat det), sedan anka med ratatouillepaj, ost förstås, och sist färska bär med söt faisselleost.
Och vi vet inte att vi har resans höjdpunkt kvar. De vita ädelvinerna. Mögelvinerna, som vi vanvördigt säger. Druvan (sémillon) angrips på rankan av svampen botrytis cinerea, torkar och får en hög sockerkoncentration. Det låter läskigt, men är delikat.

Vinerna i den vackra byn Sainte-Croix-du-Mont är söta och starka. Serveras kalla och uppfriskande. På ett café provar vi L'Escaley. Upptäcker att vin som lagrats på ekfat är mycket godare och mer komplext än om det lagrats i aluminiumfat. Solen skiner och caféets röda katt hoppar upp i knäet och börjar spinna.
Vi hälsar på hos monsieur De Séze på Chteau Loubens. Han visar stolt sina mögliga druvor. Vi köper en flaska för 130 kronor. Ett par hus längre bor huserar de glada och omaka bröderna Dieuxyssies på Chteau des Noyers. Deras provsmakning sker i vad som liknar ett garage.
Plötsligt har vi en flaska till för 65 kronor att släpa på.
I Sauternes görs det mest berömda vita vinet i Bordeaux. Här har skörden redan börjat. Druvorna med ädelröta plockas i omgångar, eftersom de måste befinna sig i rätt grad av mognad. Vi ser ingen som plockar. Bara ett fullastat traktorsläp och arbetare som tar rast.
För oss ovana smakare är skillnaden inte så stor mot vinerna dagen innan. Ändå har vi lärt oss mycket om vin på en vecka. Kanske framför allt hur roligt det är att lära sig mer.

På vandring i vinlandet

Man behöver inte vara expert för att dricka vin. UNT:s Bella Stenberg vandrar i rödvinets Bordeaux och upptäcker söta vita viner gjort på mögliga druvor.